1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

91. DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM

Jag har tidigare visat, att vi inte kan förstå Ordet utan en lära, och att läran är som en lampa som gör äkta sanningar synliga. Anledningen är att Ordet är skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det leder till att det på många ställen i Ordet finns skenbarheter av det sanna istället för nakna sanningar. Dessutom är mycket skrivet för att fånga det naturliga sinnelaget, ja, det sinnesorienterade hos människan, men ändå på ett sådant sätt att de som har ett enkelt sinnelag förstår på sitt enkla sätt, de förståndiga på sitt förståndiga sätt, och de visa på sitt visa sätt.

Eftersom Ordet nu ser ut på det sättet, så kan de skenbara sanningarna, som är klädda och inte nakna sanningar, tolkas som nakna sanningar, och om de då bekräftas blir de till falska föreställningar. Men detta är något som framför allt görs av dem, som jämfört med andra, tror sig vara visa trots att de inte alls är visa, ty att vara vis är att inse om det är sant innan det bekräftas, och att inte bekräfta vadhelst man känner för. Det sistnämnda gör nämligen de som har en inneboende tendens att vilja bekräfta [det som de tror], och som är fast i högmodet över sin egen intelligens. På det förstnämnda sättet gör däremot de som älskar sanningar och berörs av dem därför att de är sanningar, och sedan låter dem komma till nytta i levernet. De som är sådana blir nämligen upplysta av Herren och ser sanningarna i ljuset av dem. De andra däremot blir upplysta av sig själva och ser falskheter i ljuset av dem.

116. Jag fick tillåtelse att se olika folk som var födda på [avlägsna] öar, som med avseende på samhällsgemenskapen var förnuftiga, men om Gud visste de inte det minsta. I den andliga världen ser de ut som apor och har nästan ett liknade liv. Men eftersom de är födda som människor, så har de kapaciteten att ta emot andligt liv. Därför får de undervisning av änglarna, och de blir upplivade av att tänka på Herren som människa.

Hurdan människan lämnad åt sig själv är visar sig tydligt av dem som finns i helvetet. Bland dem finns också några kyrkoledare och lärda som inte ens vill höra talas om Gud, och därför kan de inte heller yttra ordet Gud. Sådana har jag sett och talat med. Jag har också talat med dem som brann av vrede och hetsighet när de hörde någon tala om Gud.

[2] Betänk då vilken sorts människa den skulle vara som aldrig har hört talas om Gud, när det ju finns sådana som har hört om Gud, skrivit om Gud och predikat om Gud. Det finns flera sådana bland jesuiterna. Att de är sådana beror på viljan som är ond, och den - som tidigare nämnts - leder förståndet och tar ifrån det den sanning från Ordet som det har. Om människan hade kunnat veta av sig själv att Gud finns och att det finns ett liv efter döden, varför vet hon då inte att människan är människa efter döden? Varför tror hon att hennes själ eller ande är som vind eller eter, som varken ser med ögonen eller hör med öronen, eller talar med munnen, förrän den förenas och smälter samman med sin döda kropp och med sitt skelett?

[3] Ställ därför upp en lära om gudsdyrkan framtagen enbart från förnuftets [lägre] ljus! Skulle en sådan lära då kunna bli något annat än att det egna jaget skulle dyrkas? Detta har också varit fallet under århundraden och görs fortfarande idag även av dem som av Ordet känner till att det bara är Gud som ska dyrkas. Från människans egenjag kan det inte komma någon annan dyrkan än denna, inte ens en dyrkan av solen och månen.