8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.

32. Men hur detta fungerar kan inte förklaras med några få ord, eftersom det handlar om sådana hemligheter som himlens änglar är förtrogna med. Men dessa saker kommer att förklaras - så gott det går - i de verk som omnämns i förordet till Läran om Herren, nämligen följande ämnen från änglavisheten: om den Gudomliga försynen, om allmakten, allnärvaron och allvetandet, om den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, samt om livet. Med det som har sagts ovan räcker det nu med att konstatera följande: Ordet är väsentligen ett Gudomligt verk inriktat på att frälsa människosläktet, och dess yttre mening, som är den naturliga meningen och som kallas bokstavsmeningen, är grundval, behållare och fäste för de två inre meningarna.

7. Skillnaden mellan dessa grader kan vi inte veta något om, ifall vi inte vet något om motsvarigheter. Det är nämligen så, att dessa tre grader i förhållande till varandra är helt åtskilda, precis som ändamål, orsak och verkan, eller som det första, det följande och det avslutande. Men genom motsvarigheter utgör de ett, för det naturliga motsvarar det andliga och också det himmelska.

Vad motsvarigheter är går att se i verket Himmel och helvete, där det handlar om motsvarigheten mellan allting i himlen och allting i människan (#87-102), och himlens motsvarighet med allting på jorden (#103-115). Mycket mer ska visas genom de exempel ur Ordet som finns med här nedan.