5. I ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (5-26)

Dessa saker ska diskuteras i följande ordning:

I. Vad den andliga meningen är för något

II. Att den meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj

III. Att det är detta som gör att Ordet är gudomligt inspirerat, och att varje ord är heligt

IV. Att denna mening hitintills varit okänd

V. Att den från och med nu inte kommer att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

5. I. Vad den andliga meningen är för något

Den andliga meningen är inte det som lyser fram ur bokstavsmeningen, när någon analyserar och förklarar Ordet för att bekräfta någon viss kyrklig dogm. Den meningen är Ordets bokstavsmening. Den andliga meningen däremot syns inte i bokstavsmeningen, för den finns inuti den precis som själen finns inuti kroppen, eller tankeverksamheten speglad i ögonen, eller känslorna i ansiktet. Då verkar de på ett samordnat sätt precis som orsak och verkan. Den meningen är det som i huvudsak gör att Ordet är andligt, och detta inte enbart för människorna utan också för änglarna. Därför är det via den andliga meningen som Ordet skapar en gemenskap med himlarna.

37. (IV) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT

Att det är i bokstavsmeningen som Ordet är i sin fullhet, i sin helighet, och i sin kraft beror på att de två föregående eller inre meningarna, som kallas den andliga och den himmelska meningen samtidigt finns i den naturliga eller bokstavliga meningen. Detta har förklarats i #31 här ovan. Men på vilket sätt de samtidigt finns där ska det nu sägas lite grand om.

31. Att det finns tre nivåer av mening i Ordet framgår av det som tidigare har sagts i #6 och#19. Där kunde vi också höra, att den himmelska meningen är den första nivån, den andliga meningen den mellanliggande nivån, och den naturliga meningen den yttersta nivån. En förnuftig människa kan av detta dra slutsatsen, att det första av Ordet - som är det himmelska - rör sig via dess mellanliggande - som är det andliga - till det yttersta av Ordet - som är den naturliga meningen. På så sätt är Ordets yttersta det som utgör grundvalen, och vi kan dra slutsatsen att det första av Ordet - som är det himmelska - finns i dess mellanliggande - som är det andliga - och genom det i det yttersta av Ordet - som är det naturliga. Därmed finns det första av Ordet i sitt yttersta som är det naturliga. Som en följd av detta är dess yttersta, som är Ordets naturliga mening, eller bokstavsmeningen, behållaren, och eftersom den är behållaren och grundvalen, så är den också fästet.