1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.

9. (ii.) Att "Lagen" i vid bemärkelse förstås som allt som Moses skrev i sina fem böcker framgår av följande:

- Hos Lukas,

Abraham sade till den rike mannen i helvetet, "De har Moses och profeterna, låt dem lyssna till dem;... om de inte lyssnar till Moses och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade om någon uppstår från de döda" (16:29, 31).

Hos Johannes,

Filippos sade till Natanael, "Vi har funnit honom som Moses skrev om i lagen, och profeterna" (Johannes 1:46 [NCBSP: Johannes 1:45]).

Hos Matteus,

"Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna; jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda" (5:17-18).

Hos samme,

"Alla profeterna och lagen profeterade fram till Johannes" (11:13).

Hos Lukas,

"Lagen och profeterna var fram till Johannes; därefter förkunnas Guds rike" (16:16).

Hos Matteus,

"Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem; detta... är lagen och profeterna" (7:12).

Hos samme,

"Jesus... sade..., Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, och av hela din själ... och du ska älska din nästa som dig själv: på dessa två bud hänger hela lagen och profeterna" (22:37, 39-40).

På dessa ställen förstås med "Moses och profeterna," och även med "lagen och profeterna," allt som är skrivet i Moses böcker och i profeternas böcker. Att "lagen" i synnerhet förstås som allt som är skrivet av Moses framgår också av följande: Hos Lukas,

"Dagarna för rening enligt Moses lag var fullbordade, de förde Jesus till Jerusalem för att ställa honom inför Herren; som det står skrivet i Herrens lag, att varje man som öppnar moderlivet ska kallas helig för Herren; och för att offra ett offer enligt vad som är sagt i Herrens lag, ett par turturduvor eller två unga duvor. ...Och de förde Jesus till templet för att göra enligt lagens sed för honom. ...När de hade fullbordat allt enligt Herrens lag," etc. (2:22-24, 27, 39).

Hos Johannes,

"I lagen... befallde Moses... att stena sådana" (8:5).

Hos samme,

"Lagen gavs genom Moses" (1:17).

Det framgår därmed att ibland kallas det "lagen" och ibland "Moses" när det handlar om sådant som är skrivet i hans böcker

(Som också Matteus 8:4; Markus 10:2-4; 12:19; Lukas 20:28, 37; Johannes 3:14; 7:19, 51; 8:17; 19:7).

Flera saker som Moses säger kallas "lagen," som de bud som är:

Om brännoffer (3 Mosebok 6:2 (B.A. 6:9); 7:37);

Om offer (3 Mosebok 6:18 (B.A.6:25); 7:1-11);

Om Mincha (6:7 (B.A. 6:14));

Om spetälska (3 Mosebok 14:2);

Om svartsjuka (4 Mosebok 5:29-30);

Om nasiratslöftet (4 Mosebok 6:13, 21).

Och Moses själv kallar sina böcker "lagen."

"Moses skrev denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Jehovas förbundsark:" och han sade till dem, "Ta denna lagbok och lägg den vid sidan av Jehovas förbundsark" (5 Mosebok 31:9, 11, 26).

Den placerades vid sidan, för inuti arken fanns stentavlorna, som i strikt mening är lagen. Moses böcker kallas senare "lagboken":-

"Översteprästen Hilkia sade till skrivaren Shafan, Jag har funnit lagboken i Jehovas hus. ...När kungen hörde orden i lagboken, rev han sönder sina kläder" (2 Kungaboken 22:8, 11; 23:24).

Om himlen och helvetet 456.