1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

104. GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET

Om det inte någonstans på jorden finns en kyrka som har tillgång till Ordet, genom vilket Herren är känd, så kan inte en förbindelse med himlen upprättas. Anledningen är att Herren är Gud över himmel och jord, och förutan Herren finns ingen frälsning. Men det räcker med att det finns en kyrka där Ordet finns, även om den bara består av förhållandevis få individer. Genom Ordet är Herren ändå närvarande överallt i hela världen, ty genom Ordet är himlen förbunden med människosläktet. Att det är genom Ordet som förbindelsen uppstår kan man se ovan i #62-69.

88. I Ordets enskilda delar finns ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, eller vilket är samma sak ett äktenskap mellan det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det är på grund av detta äktenskap som det på många ställen sägs Jehovah och Gud, eller Jehovah och Israels helige. Det ser då ut som om det vore två, fast det faktiskt är En. Med Jehovah menas nämligen Herren med hänsyn till det Gudomligt goda, och med Gud och Israels helige menas Herren med hänsyn till det Gudomligt sanna. I Läran om Herren 34, 38, 46 förklaras, att det på många ställen i Ordet sägs Jehovah och Gud, och också Jehovah och Israels helige, fast det ändå ska förstås som att det är En, nämligen Herren.