1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.

37. (VIII.) ATT HERREN SJÄLV ÄR GUD, FRÅN VILKEN OCH OM VILKEN ORDET ÄR.

I den första artikeln började det visas att hela den Heliga Skrift handlar om Herren, och att Herren är Ordet: här ska det vidare visas från ställen i Ordet där Herren kallas Jehova, Israels och Jakobs Gud, Israels Helige, Herren och Gud, samt Kung, Herrens Smorde, David. Det kan i förväg nämnas att jag har fått tillåtelse att gå igenom alla profeterna och Davids psalmer, och att granska varje vers och se vad de handlar om; och det visade sig att de inte handlar om något annat än den kyrka som Herren har upprättat och ska upprätta, om Herrens ankomst, strider, förhärligande, återlösning och frälsning, och om himlen från Honom, och samtidigt om motsatserna. Eftersom alla dessa är Herrens verk, blev det uppenbart att hela den Heliga Skrift handlar om Herren, och därmed att Herren är Ordet.

[2] Men detta kan inte ses, utom av dem som är i upplysning från Herren, och som också känner till Ordet i dess andliga mening. Alla himlens änglar är i denna mening; därför förstår de, när Ordet läses av människan, inget annat: för det finns ständigt andar och änglar hos människan; och eftersom de är andliga, förstår de allt andligt som människan förstår naturligt. Att hela den Heliga Skrift handlar om Herren, kan endast ses i dunkel och som genom en skärm från de saker som i den första artikeln (från 1-6) har tagits från Ordet, och nu från dessa som kommer att tas upp om Herren, att det så ofta sägs Herren och Gud; från vilket det kan framgå, att det är Han som talade genom profeterna, hos vilka det överallt sägs, "Jehova talade," "Jehova sade," och "Jehovas ord."

[3] Att Herren var före sin ankomst till världen framgår av följande:

"Johannes Döparen sade om Herren, 'Han är den som kommer efter mig, som var före mig, vars skorem jag inte är värdig att lösa. ...Detta är den om vilken jag sade, Den som kommer efter mig, som var före mig, och som var före mig' (Johannes 1:27, 30).

I Uppenbarelseboken,

De föll ner inför tronen, över vilken Herren satt, "sägande, Vi tackar dig, Herre Gud, allsmäktige, som är, och som var, och som kommer" (11:16-17).

Sedan hos Mika,

"Du Betlehem Efrata, du är liten bland Judas tusenden; från dig skall det komma ut till mig, som skall vara härskare i Israel, och vars utgång är från forntiden, från evighetens dagar" (Mika 5:1 (B.A. 5:2)).

Förutom från Herrens ord hos evangelisterna, att han var före Abraham, att han hade härlighet hos Fadern före världens grundläggning, att han kom ut från Fadern, och att han från början var Ordet hos Gud, och att Ordet var Gud, och att detta blev kött. Att Herren kallas Jehova, Israels och Jakobs Gud, Israels Helige, Gud och Herre, samt Kung, Herrens Smorde, David, kan konstateras från följande.