Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

71. När det gäller Ordet i himlen, så är det skrivet i en andlig stil som helt och hållet skiljer sig från stilen i vår naturliga värld. Den andliga stilen består uteslutande av bokstäver som var och en bär på en mening. Det finns också punkter ¹ som intensifierar innebörden. Bokstäverna som änglarna i det andliga riket har liknar de tryckbokstäver som vi har i vår värld. Bokstäverna, som änglarna i det himmelska riket har, och som var och en också bär på en fullödig mening, liknar de allra äldsta hebreiska bokstäverna som är böjda på olika sätt och som har punkter och tecken över och inuti i sig.

[2] Eftersom deras skrivsätt är på det sättet, så framträder i det Ord som de har inte alls några namn på personer eller platser som finns i Ordet hos oss. Istället för namnen finns de företeelser som namnen betecknar. Så till exempel har de i stället för Moses det historiska Ordet, och i stället för Elia det profetiska Ordet. Abraham, Isak och Jakob är Herren med avseende på det Gudomliga och det Gudomligt Mänskliga. Aaron är prästämbetet, och David är kungaämbetet. I stället för namnen på Jakobs tolv söner, eller Israels stammar, har de olika saker om himlen och kyrkan. Det är samma sak med namnen på Herrens tolv lärjungar. Istället för Sion och Jerusalem har de kyrkan med avseende på Ordet och läran ur Ordet. För Kanaans land har de själva kyrkan. För landets städer på bägge sidor om Jordan har de olika saker om kyrkan och dess lära. Det är på samma sätt för allt annat. Det är också på samma sätt med siffrorna. Det finns inte några sådana i Ordet i himlen, utan i stället har Ordet där de saker som motsvaras av siffrorna i Ordet hos oss. Av detta kan vi se, att Ordet som finns i himlen är ett Ord som står i motsvarighet till Ordet hos oss, och att de på så sätt utgör ett, ty motsvarigheterna gör dem till ett.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

101. FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT

Av det som finns berättat i Moseböckerna kan vi vara säkra på, att innan det Ord som förmedlades till det israelitiska folket genom Moses och profeterna fanns, var dyrkan med djuroffer väl känd och också att det uttalades profetior från Jehovahs mun.

Att dyrkan med djuroffer var väl känd framgår av följande:

Det befalldes att Israels söner skulle bryta ner hedningarnas altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras lundar. 2 Mosebok 34:13; 5 Mosebok 7:5; 12:3

I Sittim började Israel bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa bjöd in folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och bugade sig inför deras gudar. Och framför allt fäste sig Israel vid Baal-Peor; och av den anledningen upptändes Jehovahs vrede mot Israel. 4 Mosebok 25:1-3

Och Bileam, som var från Syrien, lät bygga altare och offrade oxar och boskap. 4 Mosebok 22:40; 23:1, 2, 14, 29, 30

[2] Att profetior från Jehovahs mun uttalades står klart av Bileams profetior i 4 Mosebok 23:7-10, 18-24; 24:3-9, 16-24.

Han profeterade också om Herren att en stjärna skulle stiga upp ur Jakob och en spira ur Israel. 4 Mosebok 24:7

Han profeterade från Jehovahs mun. 4 Mosebok 22:13, 18; 23:3, 5, 8, 16, 26; 24:1, 13

Detta gör det klart, att det hos hedningarna fanns en gudsdyrkan som liknade den av Moses instiftade dyrkan som fanns hos det israelitiska folket.

[3] Att en sådan dyrkan också fanns före Abrams tid lyser igenom i orden i 5 Mosebok 32:7,8, men framgår ännu tydligare av att Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin och välsignade Abram, och att Abram gav honom tionde av allt, 1 Mosebok 14:18-20, och av det faktum att Melkisedek förebildade Herren, eftersom han kallades präst åt den högste Guden. 1 Mosebok 14:18 Hos David sägs det om Herren:

Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. Psaltaren 110:4

Det är anledningen till att Melkisedek bar ut bröd och vin som kyrkans heliga ting, på samma sätt som de är heliga i nattvardens sakrament. Det förklarar också varför Melkisedek kunde välsigna Abram, och varför Abram gav honom tionde av allt.