5. I ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (5-26)

Dessa saker ska diskuteras i följande ordning:

I. Vad den andliga meningen är för något

II. Att den meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj

III. Att det är detta som gör att Ordet är gudomligt inspirerat, och att varje ord är heligt

IV. Att denna mening hitintills varit okänd

V. Att den från och med nu inte kommer att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

5. I. Vad den andliga meningen är för något

Den andliga meningen är inte det som lyser fram ur bokstavsmeningen, när någon analyserar och förklarar Ordet för att bekräfta någon viss kyrklig dogm. Den meningen är Ordets bokstavsmening. Den andliga meningen däremot syns inte i bokstavsmeningen, för den finns inuti den precis som själen finns inuti kroppen, eller tankeverksamheten speglad i ögonen, eller känslorna i ansiktet. Då verkar de på ett samordnat sätt precis som orsak och verkan. Den meningen är det som i huvudsak gör att Ordet är andligt, och detta inte enbart för människorna utan också för änglarna. Därför är det via den andliga meningen som Ordet skapar en gemenskap med himlarna.

45. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i.

Vi läser i Hesekiel:

Du, konung i Tyrus, Du beseglade ditt fulla mått, du var full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var alla slags ädelstenar ett täckelse för dig: rubin, topas och diamant, beryll, onyx och jaspis, safir, krysopras och smaragd, och guld. Hesekiel 28:12,13

I Ordet betecknar Tyrus insikter om det sanna och det goda, konung kyrkans sanningar, Edens lustgård, visdom och förståndighet från Ordet. Ädelstenarna betecknar sanningar som lyser av det goda, och dessa finns i Ordets bokstavsmening. Och eftersom det är dessa som avses med stenarna, så sägs det att de är ett täckelse för honom. Av ett tidigare avsnitt -#33 - framgår det att bokstavsmeningen fungerar som ett täckelse för Ordets inre delar.

33. Slutsatsen av allt detta är, att Ordet utan sin bokstavsmening skulle bli som ett palats utan någon grund att stå på, alltså som ett palats hängande i luften utan att stå på marken som endast skulle vara skuggan av sig självt och tyna bort. Ordet utan sin bokstavsmening skulle också vara som ett tempel i vilket det skulle finnas många heliga föremål, och i dess mitt ett kor utan tak och väggar som är det som håller allt samman. Så om de saknas eller skulle tas bort skulle dess heliga ting rövas bort av tjuvar, eller skändas av markens vilda djur och himlens fåglar och så förskingras. Utan tabernaklets yttre, som var förlåten och omhängena, skulle samma sak ske med alla heliga ting som fanns innanför - förbundsarken i den innersta delen, och i den mellanliggande delen dess gyllene ljusstake, gyllene altare med kryddor, samt bordet med skådebröden. Ja, Ordet skulle utan sin bokstavsmening vara som människokroppen utan sitt hölje som kallas huden och utan det stöd som kallas ben. Utan dessa båda skulle alla inre organ trilla isär. Eller det skulle vara som hjärtat och lungorna i bröstkorgen utan sitt hölje som kallas lungsäcken, och deras stöd som kallas revben. Det skulle också vara som hjärnan utan sitt hölje, som kallas den hårda hjärnhinnan, och utan det gemensamma höljet, behållare och stödet som kallas skallen. Likadant skulle det vara med Ordet utan sin bokstavsmening. Det är därför som Jesaja säger, att Jehovah över allt det härliga skapar ett skyddande tak. Jesaja 4:5