4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

37. (IV) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT

Att det är i bokstavsmeningen som Ordet är i sin fullhet, i sin helighet, och i sin kraft beror på att de två föregående eller inre meningarna, som kallas den andliga och den himmelska meningen samtidigt finns i den naturliga eller bokstavliga meningen. Detta har förklarats i #31 här ovan. Men på vilket sätt de samtidigt finns där ska det nu sägas lite grand om.

31. Att det finns tre nivåer av mening i Ordet framgår av det som tidigare har sagts i #6 och#19. Där kunde vi också höra, att den himmelska meningen är den första nivån, den andliga meningen den mellanliggande nivån, och den naturliga meningen den yttersta nivån. En förnuftig människa kan av detta dra slutsatsen, att det första av Ordet - som är det himmelska - rör sig via dess mellanliggande - som är det andliga - till det yttersta av Ordet - som är den naturliga meningen. På så sätt är Ordets yttersta det som utgör grundvalen, och vi kan dra slutsatsen att det första av Ordet - som är det himmelska - finns i dess mellanliggande - som är det andliga - och genom det i det yttersta av Ordet - som är det naturliga. Därmed finns det första av Ordet i sitt yttersta som är det naturliga. Som en följd av detta är dess yttersta, som är Ordets naturliga mening, eller bokstavsmeningen, behållaren, och eftersom den är behållaren och grundvalen, så är den också fästet.