1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

98. HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA

Att Herren kom till världen för att han skulle uppfylla allting som finns i Ordet finns förklarat i Läran om Herren 8-11. Att han därigenom blev det Gudomligt sanna, eller Ordet, också i det yttersta är det som förstås med dessa ord från Johannes:

Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den av Fadern enfödde har, full av nåd och sanning. Johan 1:14

Att bli kött betyder att bli Ordet i det yttersta. Hur han var som Ordet i det yttersta visade han för lärjungarna, när hans utseende förvandlades enligt det som sägs i Matteus 17:2 f; Markus 9:2 f; Lukas 9:28 f. Och där sägs att Moses och Elias syntes i härlighet. Med Moses och Elias ska vi förstå Ordet, vilket kan ses ovan i #48. Herren som Ordet i det yttersta beskrivs också av Johannes i Uppenbarelseboken 1:13-16, där alla beskrivningarna av honom betecknar det yttersta av den Gudomliga sanningen eller det yttersta av Ordet. Herren var förvisso Ordet redan innan, men bara i det första, för det heter att:

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var Ordet. Det var i begynnelsen hos Gud. Joh. 1:1-3

Men när Ordet blev kött, blev Herren Ordet också i det yttersta. Det förklarar varför han kallas den förste och den siste. Uppenbarelseboken 1:8, 11, 17; 2:8; 21:6; 22:12, 13

91. DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM

Jag har tidigare visat, att vi inte kan förstå Ordet utan en lära, och att läran är som en lampa som gör äkta sanningar synliga. Anledningen är att Ordet är skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det leder till att det på många ställen i Ordet finns skenbarheter av det sanna istället för nakna sanningar. Dessutom är mycket skrivet för att fånga det naturliga sinnelaget, ja, det sinnesorienterade hos människan, men ändå på ett sådant sätt att de som har ett enkelt sinnelag förstår på sitt enkla sätt, de förståndiga på sitt förståndiga sätt, och de visa på sitt visa sätt.

Eftersom Ordet nu ser ut på det sättet, så kan de skenbara sanningarna, som är klädda och inte nakna sanningar, tolkas som nakna sanningar, och om de då bekräftas blir de till falska föreställningar. Men detta är något som framför allt görs av dem, som jämfört med andra, tror sig vara visa trots att de inte alls är visa, ty att vara vis är att inse om det är sant innan det bekräftas, och att inte bekräfta vadhelst man känner för. Det sistnämnda gör nämligen de som har en inneboende tendens att vilja bekräfta [det som de tror], och som är fast i högmodet över sin egen intelligens. På det förstnämnda sättet gör däremot de som älskar sanningar och berörs av dem därför att de är sanningar, och sedan låter dem komma till nytta i levernet. De som är sådana blir nämligen upplysta av Herren och ser sanningarna i ljuset av dem. De andra däremot blir upplysta av sig själva och ser falskheter i ljuset av dem.