1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

53. 2 Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening

Det beror på att det är där och ingen annanstans som Herren är närvarande hos människan och upplyser henne och undervisar henne om kyrkans sanningar. Dessutom är det så att Herren aldrig verkar annat än i fullhetens tillstånd, och Ordet i bokstavsmeningen är Ordet i sin fullhets tillstånd. Detta kan man se här ovan. Detta är förklaringen till att läran ska hämtas från bokstavsmeningen.

17. När Herren var i världen talade han genom motsvarigheter, det vill säga samtidigt på både ett andligt och ett naturligt sätt. Den slutsatsen kan man dra av hans liknelser, där det finns en andlig mening i varje enskilt ord. Som exempel kan vi ta liknelsen om de tio jungfrurna, där han sade:

Himmelriket liknas vid tio jungfrur som när de tagit sina lampor gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var förståndiga och fem var dåraktiga. De dåraktiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. De förståndiga tog olja i sina lampor. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. Vid midnatt hördes ett rop: 'Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom'. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade då till de förståndiga: 'Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar'. De förståndiga svarade då: 'Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp åt er själva'. Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen, och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: 'Herre, Herre, öppna för oss!' Men han svarade: 'Amen säger jag er: Jag känner er inte'. Matteus 25:1-12

Att det i varje enskilt ord finns en andlig mening och därmed gudomlig helighet ser ingen annan än den som vet att det finns en andlig mening och vet vad den är. I den andliga meningen betecknar himmelriket himlen och kyrkan, brudgummen Herren, bröllop Herrens äktenskap med himlen och kyrkan genom människokärlekens och trons goda. Jungfrurna symboliserar dem som hör till kyrkan, och tio betecknar alla, medan fem är några. Lamporna betyder trons sanna, oljan människokärlekens goda. Med att sova och vakna betecknas människans liv i världen, vilket är naturligt, och hennes liv efter döden, som är andligt. Att köpa är att införskaffa åt sig själv. Gå till försäljarna och köpa olja betyder att efter döden skaffa sig kärlekens goda från andra. Men eftersom ett sådant införskaffande inte längre är möjligt, även om de kom med lampor och inköpt olja till dörren där bröllopet var, så sade brudgummen i alla fall, Jag känner er inte. Orsaken till detta är att människan efter livet i världen förblir så som hon levde i världen.

Av dessa saker kan vi dra slutsatsen att Herren talade uteslutande genom motsvarigheter, eftersom han talade från det som var Gudomligt, och som fanns inom honom och som var hans eget. Brudgum betecknar Herren, himmelriket kyrkan, och bröllop betyder äktenskapet mellan Herren och kyrkan genom människokärlekens och trons goda, jungfrurna de som hör till kyrkan, tio alla, fem några, att sova tillståndet i det naturliga, köpa att införskaffa åt sig själv, dörren inträde i himlen, att inte känna någon, när det sägs av Herren själv, att inte vara i hans kärlek. Detta kan vi tydligt se på många ställen hos profeterna i Ordet, där dessa ord betyder samma sak. Eftersom jungfrur betecknar dem som tillhör kyrkan, så sägs det ofta hos profeterna i Ordet jungfru och dotter Sion, Jerusalem och Israel. Och eftersom olja betecknar människokärlekens goda, så smordes alla heliga ting i den israelitiska kyrkan med olja. Det är samma sak med alla övriga liknelser och med alla ord som Herren talade och som finns nedskrivna i evangeliet. Där har vi anledningen till att Herren säger, att hans ord är ande och liv. Se Johan 6:63

Det förhåller sig på samma sätt med Herrens alla underverk, som var Gudomliga och därför betecknade alla olika tillstånd hos dem med vilka Herren skulle upprätta kyrkan. Som exempel kan nämnas att de blinda som fick synen åter betydde att de som varit okunniga om sanningen kommer att få förstånd. Och de döva som återfick hörseln betecknar att de som tidigare inte alls hade hört något om Herren och Ordet skulle komma att lyssna och lyda. Och att döda uppväcktes betyder att de som annars andligt sett skulle ha gått under nu skulle göras levande, och samma sak gäller alla andra underverk. Det är detta som Herrens svar till Johannes' lärjungar innebär, när de frågade om det var han som var den som skulle komma:

Berätta för Johannes det ni hör och ser: blinda ser och lama går, spetälska blir renade och döva hör, döda uppstår och de fattiga hör evangeliet. Matteus 11:3-5

Dessutom innehåller alla de under som nämns i Ordet sådant som har med Herren, himlen och kyrkan att göra. Det är därför som de är Gudomliga mirakler, som skiljer sig från mirakler som inte är gudomliga. Ja, detta är några saker som illustrerar vad den andliga meningen är, och att den finns överallt och i varje detalj av Ordet.