1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

26. I.Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

Orsaken till detta är att vi bara kan se den andliga meningen om vi får den av Herren allena, samt under förutsättning att vi tar till oss äkta sanningar från honom. För det är så, att den andliga meningen uteslutande handlar om Herren och hans rike, och hans änglar i himlen är i den meningen, eftersom det är där som hans Gudomligt sanna finns. Detta sanna kan människan begå våld mot om hon använder motsvarighetsläran och med hjälp av den vill undersöka den andliga meningen utifrån sitt eget förstånd. Ty med utgångspunkt från ett fåtal motsvarigheter som vi känner till, kan vi förvränga den andliga meningen och gå så långt som till att också bekräfta falskheter, vilket skulle vara att skända det Gudomligt sanna och därmed också himlen. Den som vill öppna denna mening från sig själv och inte från Herren, kommer därför att stänga himlen, och när den är stängd är människan utan sanning och hamnar i andligt vanvett.

[2] Ytterligare en anledning är att Herren undervisar var och en genom Ordet. När han gör det undervisar han med hjälp av de sanningar som finns hos människan, för han tillför inga nya sanningar på något direkt sätt. Om människan därför inte är inriktad på gudomliga sanningar, eller om hon är det i mindre grad och dessutom tänker falskt, kan hon förfalska det sanna, vilket är något som vi känner till att varje kättare gör när det gäller Ordets bokstavsmening. För att inte någon ska tränga in i Ordets andliga mening och förvränga det äkta sanna, som tillhör den meningen, så har Herren ställt ut vakter, som i Ordet är det som keruberna betyder.

[3] Hur vakter har ställts ut har jag fått se förebildat på följande sätt:

Jag fick se stora penningpungar, som liknade säckar, i vilka silver i stora mängder förvarades, och eftersom de var öppna uppfattade jag det som att vem som helst kunde ta av eller röva bort silvret som var placerat där. Men intill penningpungarna satt där två änglar som stod på vakt, och platsen där de hade ställts såg ut som en krubba i ett stall. I nästa rum såg jag sedesamma jungfrur i sällskap med en kysk hustru, och intill det rummet stod två små barn, och jag fick höra att man med dem inte skulle umgås på ett barnsligt utan på ett insiktsfullt sätt. Efter det dök det upp en sköka och sedan en häst som låg död.

[4] Efter att jag hade sett dessa saker fick jag veta att de förebildade Ordets bokstavsmening som innehåller den andliga meningen. De stora penningpungarna fulla med silver betecknade en stor mängd av kunskaper om det sanna. Att de var öppnade men ändå skyddades av änglar betecknade, att alla därifrån kan hämta kunskaper om det sanna men måste vara försiktiga så att de inte förfalskar den andliga meningen som uteslutande består av sanningar. Krubban i stallet, där penningpungarna låg betecknade andlig undervisning för förståndet. Krubban betecknar detta därför att en häst som äter ur den betecknar förståndet.

[5] De sedesamma jungfrurna som sågs i nästa rum betecknade böjelsen för det sanna, och den kyska hustrun förbindelsen mellan det goda och det sanna. De små barnen betecknade oskuldsfullheten som innebor i vishet. De var änglar från den tredje himlen som alltid visar sig som små barn. Skökan med den döda hästen betecknade att förfalska Ordet vilket många gör idag och därmed ser all förståelse av det sanna försvinna. Sköka betecknar förfalskandet, och den döda hästen att det inte finns någon förståelse alls av det sanna.

49. Fram tills nu har jag visat att Ordet i den naturliga meningen, som är bokstavsmeningen, är i sin helighet och i sin fullhet. Nu ska jag säga något om att Ordet i denna mening också är i sin kraft. Hur stor och av vilket slag kraften hos det Gudomligt sanna är i himlen och också på jorden framkommer av det som jag har berättat i verket Himmel och helvete i kapitlet om kraften hos himlens änglar, Himmel och helvete 228-233. Kraften hos det Gudomligt sanna är i första hand till för att motverka det falska och onda, alltså motarbeta helvetet. Dessa måste vi slå tillbaka med sanningar från Ordets bokstavsmening. Det är också genom sanningarna hos människan som det finns kraft från Herren att frälsa henne, för det är med hjälp av sanningarna i Ordets bokstavsmening som människan omdanas och blir pånyttfödd. Det är då hon blir uttagen ur helvetet och införd i himlen. När det gäller det Gudomligt mänskliga så tog Herren också till sig denna kraft efter att han hade uppfyllt allt i Ordet ända till det yttersta där. Därför sade Herren till översteprästen, när han genom korslidandet skulle fullborda det sista:

Från och med nu kommer ni att få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar. Matteus 26:64; Markus 14:62

Människosonen är Herren med hänsyn till Ordet, himlens skyar är Ordets bokstavsmening, att sitta på Guds högra sida betyder allmakt genom Ordet, vilket också Markus 16:19 syftar på. Herrens kraft från det sanna I det yttersta förebildades av nasirerna i den judiska kyrkan, och också av Simson, om vilken det sägs att han var en nasir från moderlivet och att hans kraft satt i hans hår. Nasirerna och nasiratet betecknades också av hår. Att hans kraft satt i håret avslöjade han själv med följande:

Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud, för jag är en nasir sedan jag var i moderlivet. Om man rakar [av mig håret], viker min styrka ifrån mig, och jag blir svag som vilken annan människa som helst. Domarboken 16:17

Om man inte vet vad som betecknas med huvud i Ordet, kan ingen förstå varför nasiratet - vilket är vad håret betecknar - instiftades, eller vad orsaken var till att Simsons styrka satt i hans hår. Huvud betecknar himmelsk visdom, som Herren genom den Gudomliga sanningen ger till änglar och människor. Därför betecknar håret på huvudet himmelsk vishet i det yttersta, och även det Gudomligt sanna i det yttersta.

Eftersom detta på grund av motsvarighet med himlen var det som hår betecknade, så fanns en stadga för nasirerna att:

de inte skulle raka håret på sitt huvud, eftersom detta är Guds nasirat på deras huvud. 4 Mosebok 6:1-21

Och det fanns också en stadga för översteprästen och hans söner att:

inte raka sitt huvud, för att de inte skulle dö och hela Israels hus skulle drabbas av vrede. 3 Mosebok 10:6

Eftersom håret på grund av denna beteckning - som grundar sig på motsvarighet - var så heligt, så beskrivs också Människosonen, som är Herren med hänsyn till Ordet, med avseende på hans hår, nämligen:

Att det var som vit ull, som snö. Uppenbarelseboken 1:14

Och samma sak gällande den Gamle av dagar i Daniel 7:9.

Man kan också se lite om denna sak i #35 här ovan.

Sammanfattningsvis kan då sägas att det Gudomligt sannas kraft, eller Ordets kraft, finns i bokstavsmeningen därför att Ordet där är i sin fullhet, och därför att i den meningen befinner sig samtidigt både änglarna i Herrens två riken och människorna.