1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.

87. Det är samma sak på övriga ställen, som där det till exempel sägs fröjd samtidigt som det sägs glädje.

Som på dessa ställen:

Se, fröjd och glädje; att döda en oxe. Jesaja 22:13

Fröjd och glädje skall de få, sorg och suckan skall fly bort. Jesaja 35:10; 51:11

Glädje och fröjd har tagits bort från vår Guds hus. Joel 1:16

Fröjdens röst och glädjens röst kommer att avskaffas. Jeremia 7:34; 25:10

Fastan i tionde månaden skall för Juda hus bli till fröjd och glädje. Sakaria 8:19

Gläd oss, så att vi får vara glada alla våra dagar. Psaltaren 90:14, 15

Må ni glädja er i Jerusalem, fröjda er i henne. Jesaja 66:10

Fröjda dig och gläd dig, du Edoms dotter! Klagovisorna 4:21.

Himlarna ska glädja sig, och jorden ska fröjda sig. Psaltaren 96:11

Tvärtom kommer de rättfärdiga att glädjas, och de kommer att fröjda sig i glädje. Psaltaren 68:4

De skall låta mig höra fröjd och glädje. Psaltaren 51:10

Fröjd och glädje skall finnas i Sion, bekännelse och sångens röst. Jesaja 51:3

Det skall bli glädje, och många skall fröjda sig över hans födelse. Lukas 1:14

Jag skall låta fröjdens och glädjens röst upphöra, liksom brudgummens röst och brudens röst. Jeremia 7:34; 16:9; 25:10

På denna plats kommer fortfarande att höras fröjdens och glädjens röst, och brudgummens röst och brudens röst. Jeremia 33:10,11

Och flera andra.

[2] Att båda nämns, såväl fröjd som glädje, är för att fröjd hör ihop med det goda och glädje med det sanna. Eller uttryckt på ett annat sätt, så tillhör fröjd kärleken och glädje visheten, för det är hjärtats fröjd och andens glädje, eller viljans fröjd och förståndets glädje. Att det också finns ett äktenskap mellan Herren och kyrkan i dessa saker framgår när det sägs: Fröjdens röst och glädjens röst, brudgummens röst och brudens röst. Jeremia 7:34; 16:9; 25:10; 33:10,11, och Herren är brudgummen och kyrkan bruden. Att Herren är brudgummen framgår av Matteus 9:15; Markus 2:19,20; Lukas 5:34,35, och att kyrkan är bruden av Uppenbarelseboken 21:2,9; 22:17. Därför säger Johannes döparen om Jesus:

Brudgum är den som har bruden. Johan 3:29