1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

26. I.Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

Orsaken till detta är att vi bara kan se den andliga meningen om vi får den av Herren allena, samt under förutsättning att vi tar till oss äkta sanningar från honom. För det är så, att den andliga meningen uteslutande handlar om Herren och hans rike, och hans änglar i himlen är i den meningen, eftersom det är där som hans Gudomligt sanna finns. Detta sanna kan människan begå våld mot om hon använder motsvarighetsläran och med hjälp av den vill undersöka den andliga meningen utifrån sitt eget förstånd. Ty med utgångspunkt från ett fåtal motsvarigheter som vi känner till, kan vi förvränga den andliga meningen och gå så långt som till att också bekräfta falskheter, vilket skulle vara att skända det Gudomligt sanna och därmed också himlen. Den som vill öppna denna mening från sig själv och inte från Herren, kommer därför att stänga himlen, och när den är stängd är människan utan sanning och hamnar i andligt vanvett.

[2] Ytterligare en anledning är att Herren undervisar var och en genom Ordet. När han gör det undervisar han med hjälp av de sanningar som finns hos människan, för han tillför inga nya sanningar på något direkt sätt. Om människan därför inte är inriktad på gudomliga sanningar, eller om hon är det i mindre grad och dessutom tänker falskt, kan hon förfalska det sanna, vilket är något som vi känner till att varje kättare gör när det gäller Ordets bokstavsmening. För att inte någon ska tränga in i Ordets andliga mening och förvränga det äkta sanna, som tillhör den meningen, så har Herren ställt ut vakter, som i Ordet är det som keruberna betyder.

[3] Hur vakter har ställts ut har jag fått se förebildat på följande sätt:

Jag fick se stora penningpungar, som liknade säckar, i vilka silver i stora mängder förvarades, och eftersom de var öppna uppfattade jag det som att vem som helst kunde ta av eller röva bort silvret som var placerat där. Men intill penningpungarna satt där två änglar som stod på vakt, och platsen där de hade ställts såg ut som en krubba i ett stall. I nästa rum såg jag sedesamma jungfrur i sällskap med en kysk hustru, och intill det rummet stod två små barn, och jag fick höra att man med dem inte skulle umgås på ett barnsligt utan på ett insiktsfullt sätt. Efter det dök det upp en sköka och sedan en häst som låg död.

[4] Efter att jag hade sett dessa saker fick jag veta att de förebildade Ordets bokstavsmening som innehåller den andliga meningen. De stora penningpungarna fulla med silver betecknade en stor mängd av kunskaper om det sanna. Att de var öppnade men ändå skyddades av änglar betecknade, att alla därifrån kan hämta kunskaper om det sanna men måste vara försiktiga så att de inte förfalskar den andliga meningen som uteslutande består av sanningar. Krubban i stallet, där penningpungarna låg betecknade andlig undervisning för förståndet. Krubban betecknar detta därför att en häst som äter ur den betecknar förståndet.

[5] De sedesamma jungfrurna som sågs i nästa rum betecknade böjelsen för det sanna, och den kyska hustrun förbindelsen mellan det goda och det sanna. De små barnen betecknade oskuldsfullheten som innebor i vishet. De var änglar från den tredje himlen som alltid visar sig som små barn. Skökan med den döda hästen betecknade att förfalska Ordet vilket många gör idag och därmed ser all förståelse av det sanna försvinna. Sköka betecknar förfalskandet, och den döda hästen att det inte finns någon förståelse alls av det sanna.

79. På många ställen hos profeterna, där ämnet är kyrkan, handlar det om förståelsen av Ordet, och de lär ut, att kyrkan inte finns någon annanstans än där Ordet förstås på rätt sätt, och att karaktären på kyrkan överensstämmer med Ordets förståelsen hos dem som hör till kyrkan. På många ställen hos profeterna beskrivs också kyrkan hos det israelitiska och judiska folket, där det sägs att den är helt förstörd, och att den inte längre är någon kyrka alls. Orsaken är att de har förfalskat innebörden eller förståelsen av Ordet, för det är just det och inget annat som förstör kyrkan.

Förståelsen av Ordet, både när den är sann och när den är falsk, beskrivs hos profeterna med Efraim, särskilt hos Hosea, för Efraim betecknar i Ordet förståelsen av Ordet i kyrkan. Och eftersom förståelsen av Ordet är det som gör kyrkan till kyrka, så kallas Efraim för en dyrbar son, och nöjenas barn, Jeremia 31:20; den förstfödde, 31:9; Jehovas huvuds styrka, Psaltaren 60:9; Psaltaren 108:9; den mäktige, Sakaria 10:7; försedd med båge, Hosea 9:13. Och Efraims söner kallas, beväpnade och bågskyttar, Psaltaren 78:9.

En båge betecknar läran ur Ordet som strider mot det falska. Det är också därför som

Efraim flyttades över till Israels högra sida och blev välsignad, och även tog Rubens plats. 1 Mosebok 48:5,11, med flera verser

Och vidare att

När Moses välsignade Israels söner blev Efraim tillsammans med sin broder Manasse, under deras fader Josefs namn, upphöjda över alla andra. 5 Mosebok 33:13-17

Men vad som händer med kyrkan när förståelsen av Ordet har gått förlorad beskrivs hos profeterna också av Efraim, särskilt hos Hosea, vilket framgår av följande:

Israel och Efraim kommer att störta samman. Efraim skall bli ödelagt. Efraim är förtryckt och krossat av domen. Jag skall vara som ett lejon mot Efraim. Jag skall riva och gå, släpa bort och ingen kan rycka undan. Hosea 5:5, 9, 11-14

Vad skall jag göra med dig, Efraim? För din helighet försvinner som gryningens moln och som daggen som faller på morgonen. Hosea 6:4

De skall inte bo i Jehovas land; Efraim skall vända tillbaka till Egypten och äta orent i Assyrien. Hosea 9:3

Jehovas land står för kyrkan, Egypten är faktakunskaper på den naturliga människans nivå, Assyrien resonemang baserade på dessa. Det är med hjälp av dessa faktakunskaper och resonemang som Ordet förfalskas med avseende på förståelsen av det. Därför sägs det att Efraim vänder tillbaka till Egypten och äter orent i Assyrien.

Efraim ger vinden näring, hela dagen förföljer han östanvinden, han ökar på lögn och ödeläggelse. Med Assur sluter han förbund, och olja förs till Egypten. Hosea 12:1

Att ge vinden näring, förfölja östanvinden och att öka på lögn och ödeläggelse betyder att förfalska det sanna och på så sätt förstöra kyrkan.

Det är också samma sak som betecknas med Efraims otukt, för otukt betecknar att förfalska förståelsen av Ordet, det vill säga, dess äkta sanningar. Detta sägs här:

Jag känner Efraim, som helt och hållet bedriver otukt, och Israel är orenat. Hosea 5:3

I Israels hus såg jag förfärliga ting. Där bedriver Efraim otukt, och där är Israel orenat. Hosea 6:10

Israel är själva kyrkan, och Efraim är förståelsen av Ordet, av vilket och enligt vilket kyrkan är kyrka. Därför sägs det att Efraim bedriver otukt.

Eftersom kyrkan bland judarna var helt och hållet förstörd genom att Ordet hade förfalskats, så sägs det om Efraim:

Jag skall överge dig, Efraim, jag skall lämna dig, Israel, som med Adama och jag skall göra dig lik Sebojim. Hosea 11:8

Eftersom det nu hos profeten Hosea, från första kapitlet till det sista, handlar om förfalskandet av Ordet och därmed förstörandet av kyrkan, och eftersom förfalskandet av det sanna där betecknas med otukt, så befalldes den profeten att för att förebilda detta tillstånd i kyrkan skulle han ta sig en sköka till kvinna, och genom henne skulle söner födas, kap. 1, och ännu en gång, att han skulle ta en äktenskapsbryterska till kvinna, kap 3.

Jag har tagit fram dessa saker för att man ska kunna veta och bekräfta från Ordet att kyrkans status står i överensstämmelse med kyrkans förståelse av Ordet. Den är utmärkt och högt värderad om dess förståelse kommer från äkta sanningar från Ordet, men förstörd, ja, rent av avskyvärd, om den kommer från förfalskade sanningar. För att bekräfta att Efraim betecknar förståelsen av Ordet, och i motsatt mening förfalskandet av den, och att resultatet blir förstörandet av kyrkan, kan alla övriga ställen där det handlar om Efraim jämföras, som i dessa:

Hosea 4:17,18; 7:1,11; 8:9,11; 9:11-13,16; 10:11; 11:3; 12:1,9,14; 13:1,12; Jesaja 17:3; 28:1; Jeremia 4:15; 31:6,18; 50:19; Hesekiel 37:16; 48:5; Obadja vers 19; Sakaria 9:10.