Ett verk av Emanuel Swedenborg, 1763.

Från Latinska Urskriften översatt av C. J. N. Manby, 1902

Innehåll:

Tron är ett invärtes Erkännande av det sanna, 1

Det invärtes erkännandet av det sanna, som är tro, gives inte hos andra än dem som är i människokärlek, 11

Kunskaper om sant och gott är inte Trons, innan människan är i Människokärlek, men de är ett Förrådshus, från vilket Människokärlekens Tro kan bildas, 25

Kristna Tron i en allmännelig föreställning, 34

Den nutida tron i en allmännelig föreställning, 38

Hurudan den ifrån människokärleken skilda tron är, 41

De, som är i den ifrån människokärleken skilda tron, är i Ordet förebildade genom Filisteerna, 49

De, som är i den ifrån men människokärleken skilda tron, förstås med Draken i Uppenbarelseboken, 55

De, som är i den ifrån människokärleken skilda tron, förstås med Bockarna hos Daniel och Matteus, 61

Den ifrån människokärleken skilda Tron förstör församlingen och alla hennes ting, 69

25. Kunskaper om sant och gott är inte Trons, innan människan är i Människokärlek, men de är ett Förrådshus, från vilket Människokärlekens Tro kan bildas

Människan har från första gossåldern böjelse att veta; genom denna lär hon sig flera ting, vilka kommer vara henne till nytta, och flera som inte är till nytta. När hon växer upp, så, i följd av anslutningen till en viss syssla, inhämtar hon de ting som höra till sysslans sak. Denna (syssla) blir för henne då den nytta, av vilken hon med böjelse intas. Sålunda börjar böjelsen för nytta, vilken frambringar böjelsen för medel, genom vilka hon kommer till sin syssla, vilken är hennes nytta. Denna fortgång äger rum hos en var i världen, emedan var och en har någon syssla, till vilken han fortgår ifrån den nytta, som är ändamålet, genom medlen till själva nyttan, som är verkan.