2. Men den som tänker så tar inte hänsyn till att själva Jehovah, som är himlens och jordens Gud, har talat Ordet genom Moses och profeterna, och att det därmed inte kan vara något annat än själva det Gudomligt sanna, för det som själva Jehovah talar, det är Ordet. Den som tänker så den tar inte heller hänsyn till att Herren, som är densamme som Jehovah, har talat Ordet genom evangelisterna, av vilket mycket kommer från hans egen mun och det övriga från hans muns ande, som är den Helige ande. Det är därför som han själv säger att det i hans ord finns liv, och att han själv är ljuset som ger upplysning, och att det är sanning.

I Nya Jerusalems lära om Herren 52, 53, har visats, att det är själve Jehovah som har talat Ordet genom profeterna. Att de ord som Herren själv har talat genom evangelisterna är liv, ser vi hos Johannes:

De ord som jag har talat till er är ande och liv. Johan 6:63.

Och hos densamme:

Jesus sade till kvinnan vid Jakobs brunn: 'Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge Mig att dricka, då skulle du ha bett Honom, och Han skulle ha gett dig levande vatten.' Den som dricker av det vatten jag ger skall aldrig I evighet törsta. För det vatten jag skall ge honom skall i honom bli en vattenkälla, som flödar fram till evigt liv. Johan 4:6,10,14.

Jakobs brunn betecknar Ordet på samma sätt som i 5 Mosebok 33:28. Det var därför som Herren satt där och talade med kvinnan. Vatten betecknar det sanna ur Ordet.

Hos densamme:

Jesus sade:

Om någon törstar, så låt honom komma till Mig och dricka. Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta. Johan 7:37,38

Hos densamme:

Petrus sade till Jesus: Du har det eviga livets ord. Johan 6:68

Därför säger Herren hos Markus:

Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Markus 13:31

Orsaken till att Herrens ord är liv är att han själv är livet och sanningen, enligt det han lär ut hos Johannes:

Jag är vägen, sanningen och livet. Johan 14:6

Och hos densamme:

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var Ordet. I det var liv, och livet var människornas ljus. Johan 1:1,4

Med 'Ordet' förstås här Herren med hänsyn till det Gudomligt sanna, som är det enda i vilket det finns liv och ljus. Det är skälet till att det följande sägs om Ordet, som kommer från Herren och som är Herren. Det är:

- en källa med levande vatten, Jeremia 2:13; 17:13; 31:9

- frälsningens källa, Jesaja 12:3

- källan, Sakaria 13:1; samt

- floden med livets vatten, Uppenbarelseboken 22:1; och det sägs att

- lammet som står mitt för tronen skall vara en herde för dem och leda dem till levande vattenkällor, Uppenbarelseboken 7:17.

Dessutom på andra ställen, där Ordet också kallas för 'helgedomen' och 'tabernaklet' där Herren bor tillsammans med människan.

98. HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA

Att Herren kom till världen för att han skulle uppfylla allting som finns i Ordet finns förklarat i Läran om Herren 8-11. Att han därigenom blev det Gudomligt sanna, eller Ordet, också i det yttersta är det som förstås med dessa ord från Johannes:

Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den av Fadern enfödde har, full av nåd och sanning. Johan 1:14

Att bli kött betyder att bli Ordet i det yttersta. Hur han var som Ordet i det yttersta visade han för lärjungarna, när hans utseende förvandlades enligt det som sägs i Matteus 17:2 f; Markus 9:2 f; Lukas 9:28 f. Och där sägs att Moses och Elias syntes i härlighet. Med Moses och Elias ska vi förstå Ordet, vilket kan ses ovan i #48. Herren som Ordet i det yttersta beskrivs också av Johannes i Uppenbarelseboken 1:13-16, där alla beskrivningarna av honom betecknar det yttersta av den Gudomliga sanningen eller det yttersta av Ordet. Herren var förvisso Ordet redan innan, men bara i det första, för det heter att:

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var Ordet. Det var i begynnelsen hos Gud. Joh. 1:1-3

Men när Ordet blev kött, blev Herren Ordet också i det yttersta. Det förklarar varför han kallas den förste och den siste. Uppenbarelseboken 1:8, 11, 17; 2:8; 21:6; 22:12, 13

92. Av de många kätterier som har funnits och fortfarande finns inom den kristna kyrkan kan vi se att skenbara sanningar, som är klädda sanningar, kan tolkas som nakna sanningar ur Ordet och bli falskheter efter att de har bekräftats. Kätterierna som sådana fördömer ingen människa, utan det som fördömer är ett ont leverne till följd av att det falska som finns i kätterierna har bekräftats genom Ordet och genom den naturliga människans resonemang. Det är nämligen så, att var och en föds in i sina föräldrars religion, blir införd i den från barndomen och behåller den sedan och kan på grund av sin upptagenhet med världsliga sysslor inte hitta ut ur falskheterna i sin religion. Men att leva illa och att bekräfta falskheter till den grad att man förstör det äkta sanna, ja, det fördömer människan. Men den som å andra sidan håller fast vid sin religion och tror på Gud - och inom kristendomen tror på Herren och håller Ordet heligt och för religionens skull lever enligt de Tio budordens föreskrifter - den försvär sig inte till det som är falskt. Orsaken är, att när någon hör sanningarna och på sitt eget sätt uppfattar dem, kan man ta dem till sig och på så sätt ledas bort från falska tänkesätt. Men så är det inte med den som har bekräftat sin religions falskheter, för en falskhet som har blivit bekräftad stannar kvar och kan inte utrotas. Det beror på, att en falskhet som är bekräftad är som när någon har svurit vid något, särskilt om det hänger ihop med kärleken till det som är ens eget och med det som blir en följd av detta - skrytet över sin egen vishet.