101. FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT

Av det som finns berättat i Moseböckerna kan vi vara säkra på, att innan det Ord som förmedlades till det israelitiska folket genom Moses och profeterna fanns, var dyrkan med djuroffer väl känd och också att det uttalades profetior från Jehovahs mun.

Att dyrkan med djuroffer var väl känd framgår av följande:

Det befalldes att Israels söner skulle bryta ner hedningarnas altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras lundar. 2 Mosebok 34:13; 5 Mosebok 7:5; 12:3

I Sittim började Israel bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa bjöd in folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och bugade sig inför deras gudar. Och framför allt fäste sig Israel vid Baal-Peor; och av den anledningen upptändes Jehovahs vrede mot Israel. 4 Mosebok 25:1-3

Och Bileam, som var från Syrien, lät bygga altare och offrade oxar och boskap. 4 Mosebok 22:40; 23:1, 2, 14, 29, 30

[2] Att profetior från Jehovahs mun uttalades står klart av Bileams profetior i 4 Mosebok 23:7-10, 18-24; 24:3-9, 16-24.

Han profeterade också om Herren att en stjärna skulle stiga upp ur Jakob och en spira ur Israel. 4 Mosebok 24:7

Han profeterade från Jehovahs mun. 4 Mosebok 22:13, 18; 23:3, 5, 8, 16, 26; 24:1, 13

Detta gör det klart, att det hos hedningarna fanns en gudsdyrkan som liknade den av Moses instiftade dyrkan som fanns hos det israelitiska folket.

[3] Att en sådan dyrkan också fanns före Abrams tid lyser igenom i orden i 5 Mosebok 32:7,8, men framgår ännu tydligare av att Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin och välsignade Abram, och att Abram gav honom tionde av allt, 1 Mosebok 14:18-20, och av det faktum att Melkisedek förebildade Herren, eftersom han kallades präst åt den högste Guden. 1 Mosebok 14:18 Hos David sägs det om Herren:

Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. Psaltaren 110:4

Det är anledningen till att Melkisedek bar ut bröd och vin som kyrkans heliga ting, på samma sätt som de är heliga i nattvardens sakrament. Det förklarar också varför Melkisedek kunde välsigna Abram, och varför Abram gav honom tionde av allt.

9. II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj.

Det finns inget bättre sätt att klargöra detta än att titta på exempel som i det följande.

Johannes säger i Uppenbarelseboken:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel doppad i blod, och hans namn lyder Guds Ord. De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Och jag såg ytterligare en ängel stå i solen, som ropade med hög röst: Kom och församla er till den stora måltiden, för att ni ska få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar, små och stora. Uppenbarelseboken 19:11-18

Vad allt detta betecknar kan ingen förstå annat än från Ordets andliga mening, och denna andliga mening kan ingen förstå annat än av motsvarighetsläran, för alla uttryck är motsvarigheter, och inte ett enda ord är betydelselöst. Motsvarighetsläran berättar för oss vad den vita hästen betecknar och vem det är som sitter på den, vidare vad ögon som eldslågor är, vad kronor på sitt huvud betyder, liksom en mantel doppad i blod, eller vitt, rent linnetyg som de som hörde till hans himmelska här var klädda i, och vad ängeln som står i solen betyder, eller den stora måltiden till vilken de skulle komma och församla sig, och sedan vad kött av kungar och härförare och mycket annat de skulle äta av betecknar.

Vad däremot varje enskild sak i den andliga meningen betyder, går att se i det lilla verket Vita hästen, där de finns förklarade. Därför finns det inget behov av att här ytterligare förklara dessa saker. I det lilla verket har jag visat att beskrivningarna i citatet ovan gäller Herren som Ordet. Hans ögon som är som eldslågor, kronorna på hans huvud, och namnet som ingen känner utom han själv betyder Ordets andliga mening och att ingen känner till den meningen förutom Herren själv och den för vilken Herren vill uppenbara den. ¹ Där förklaras också att en mantel doppad i blod betyder Ordets naturliga mening, som är dess bokstavsmening, och att den har utsatts för våld. Det är helt uppenbart att det är Ordet som beskrivs på det sättet, för det sägs att hans namn lyder Guds Ord, och att det är Herren som avses är också helt uppenbart, för det sägs att namnet står skrivet på den som sitter på hästen, nämligen Konungarnas konung och Herrars herre.

Att den andliga meningen skulle öppnas när en kyrka kommer till sitt slut, är vad som betecknas inte bara med det som jag nu har sagt om den vita hästen och han som satt på den, utan också med den stora måltiden till vilken alla var inbjudna av en ängel som stod i solen, för att de skulle komma och äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar. Alla dessa uttryck skulle vara som tomma ord utan vare sig liv eller ande, om inte det andliga hade funnits inuti dem precis som själen finns inuti kroppen,

Footnotes: