1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

92. Av de många kätterier som har funnits och fortfarande finns inom den kristna kyrkan kan vi se att skenbara sanningar, som är klädda sanningar, kan tolkas som nakna sanningar ur Ordet och bli falskheter efter att de har bekräftats. Kätterierna som sådana fördömer ingen människa, utan det som fördömer är ett ont leverne till följd av att det falska som finns i kätterierna har bekräftats genom Ordet och genom den naturliga människans resonemang. Det är nämligen så, att var och en föds in i sina föräldrars religion, blir införd i den från barndomen och behåller den sedan och kan på grund av sin upptagenhet med världsliga sysslor inte hitta ut ur falskheterna i sin religion. Men att leva illa och att bekräfta falskheter till den grad att man förstör det äkta sanna, ja, det fördömer människan. Men den som å andra sidan håller fast vid sin religion och tror på Gud - och inom kristendomen tror på Herren och håller Ordet heligt och för religionens skull lever enligt de Tio budordens föreskrifter - den försvär sig inte till det som är falskt. Orsaken är, att när någon hör sanningarna och på sitt eget sätt uppfattar dem, kan man ta dem till sig och på så sätt ledas bort från falska tänkesätt. Men så är det inte med den som har bekräftat sin religions falskheter, för en falskhet som har blivit bekräftad stannar kvar och kan inte utrotas. Det beror på, att en falskhet som är bekräftad är som när någon har svurit vid något, särskilt om det hänger ihop med kärleken till det som är ens eget och med det som blir en följd av detta - skrytet över sin egen vishet.

9. II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj.

Det finns inget bättre sätt att klargöra detta än att titta på exempel som i det följande.

Johannes säger i Uppenbarelseboken:

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel doppad i blod, och hans namn lyder Guds Ord. De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Och jag såg ytterligare en ängel stå i solen, som ropade med hög röst: Kom och församla er till den stora måltiden, för att ni ska få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar, små och stora. Uppenbarelseboken 19:11-18

Vad allt detta betecknar kan ingen förstå annat än från Ordets andliga mening, och denna andliga mening kan ingen förstå annat än av motsvarighetsläran, för alla uttryck är motsvarigheter, och inte ett enda ord är betydelselöst. Motsvarighetsläran berättar för oss vad den vita hästen betecknar och vem det är som sitter på den, vidare vad ögon som eldslågor är, vad kronor på sitt huvud betyder, liksom en mantel doppad i blod, eller vitt, rent linnetyg som de som hörde till hans himmelska här var klädda i, och vad ängeln som står i solen betyder, eller den stora måltiden till vilken de skulle komma och församla sig, och sedan vad kött av kungar och härförare och mycket annat de skulle äta av betecknar.

Vad däremot varje enskild sak i den andliga meningen betyder, går att se i det lilla verket Vita hästen, där de finns förklarade. Därför finns det inget behov av att här ytterligare förklara dessa saker. I det lilla verket har jag visat att beskrivningarna i citatet ovan gäller Herren som Ordet. Hans ögon som är som eldslågor, kronorna på hans huvud, och namnet som ingen känner utom han själv betyder Ordets andliga mening och att ingen känner till den meningen förutom Herren själv och den för vilken Herren vill uppenbara den. ¹ Där förklaras också att en mantel doppad i blod betyder Ordets naturliga mening, som är dess bokstavsmening, och att den har utsatts för våld. Det är helt uppenbart att det är Ordet som beskrivs på det sättet, för det sägs att hans namn lyder Guds Ord, och att det är Herren som avses är också helt uppenbart, för det sägs att namnet står skrivet på den som sitter på hästen, nämligen Konungarnas konung och Herrars herre.

Att den andliga meningen skulle öppnas när en kyrka kommer till sitt slut, är vad som betecknas inte bara med det som jag nu har sagt om den vita hästen och han som satt på den, utan också med den stora måltiden till vilken alla var inbjudna av en ängel som stod i solen, för att de skulle komma och äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla, fria och slavar. Alla dessa uttryck skulle vara som tomma ord utan vare sig liv eller ande, om inte det andliga hade funnits inuti dem precis som själen finns inuti kroppen,

Footnotes: