1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

91. DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM

Jag har tidigare visat, att vi inte kan förstå Ordet utan en lära, och att läran är som en lampa som gör äkta sanningar synliga. Anledningen är att Ordet är skrivet uteslutande med motsvarigheter. Det leder till att det på många ställen i Ordet finns skenbarheter av det sanna istället för nakna sanningar. Dessutom är mycket skrivet för att fånga det naturliga sinnelaget, ja, det sinnesorienterade hos människan, men ändå på ett sådant sätt att de som har ett enkelt sinnelag förstår på sitt enkla sätt, de förståndiga på sitt förståndiga sätt, och de visa på sitt visa sätt.

Eftersom Ordet nu ser ut på det sättet, så kan de skenbara sanningarna, som är klädda och inte nakna sanningar, tolkas som nakna sanningar, och om de då bekräftas blir de till falska föreställningar. Men detta är något som framför allt görs av dem, som jämfört med andra, tror sig vara visa trots att de inte alls är visa, ty att vara vis är att inse om det är sant innan det bekräftas, och att inte bekräfta vadhelst man känner för. Det sistnämnda gör nämligen de som har en inneboende tendens att vilja bekräfta [det som de tror], och som är fast i högmodet över sin egen intelligens. På det förstnämnda sättet gör däremot de som älskar sanningar och berörs av dem därför att de är sanningar, och sedan låter dem komma till nytta i levernet. De som är sådana blir nämligen upplysta av Herren och ser sanningarna i ljuset av dem. De andra däremot blir upplysta av sig själva och ser falskheter i ljuset av dem.

10. I Uppenbarelseboken, kap 21, beskrivs det heliga Jerusalem på följande sätt:

Inne i den fanns ett ljus likt en dyrbar sten, som en jaspissten, som lysande kristall. Den hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels söners tolv stammar. Muren var 144 alnar, vilket är efter människans mått som också är änglars. Muren var byggd av jaspis. Dess grund bestod av all slags dyrbara stenar, av jaspis, safir, kalcedon, smaragd, sardonyx, karneol, krysolit, beryll, topas, krysopras, hyacint och ametist. De tolv portarna bestod av tolv pärlor. Själva staden var av rent guld som genomskinligt glas. Och den var fyrkantig, längden, bredden och höjden var lika, 12 000 stadier. Uppenbarelseboken 21:11,12, 16-21 Och mer därtill.

Att alla dessa saker ska förstås på ett andligt sätt kan man konstatera av det faktum att det heliga Jerusalem betecknar den nya kyrka som Herren kommer att instifta, vilket finns förklarat i Läran om Herren 62-65. Eftersom Jerusalem här betecknar kyrkan, så följer att allt det som har sagts om den som en stad, om dess portar, mur och grundvalar och deras mått, innehåller en andlig mening. Det är nämligen så, att det som handlar om kyrkan det är något andligt. Vad nu varje detalj betyder har förklarats i #1 i verket En himmelsk lära om det Nya Jerusalem, utgivet i London 1758. Det är därför överflödigt att vidare förklara dessa saker. Det räcker med att vi därigenom vet att det finns en andlig mening i varje detalj av hur staden beskrivs, precis som vi vet att själen bor i kroppen. Vi förstår då också att utan den andliga meningen skulle ingenting av det som hör till kyrkan förstås av det som där beskrivs, till exempel att staden är gjord av guld, med portar av pärlor, murar av jaspis, att murens grundvalar är av dyrbara stenar, att muren mäter 144 alnar, som är människans mått, som också är en ängels mått, och att själva staden har en längd, bredd och höjd av 12 000 stadier, samt flera andra detaljer. De som från motsvarighetsläran också känner till den andliga meningen, de förstår att dess mur och grundvalarna betecknar läran som tagits ur Ordets bokstavsmening, och att talen 12, 144 och 12 000 betecknar liknande saker, nämligen allt gott och sant som hör till kyrkan sett som en helhet.