1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

90. Eftersom det här avsnittet handlar om det gudomliga och heliga i Ordet, så är det tillåtet för mig att till det som jag hittills har beskrivit lägga till något minnesvärt.

En gång skickade man till mig från himlen ett litet papper där hebreiska bokstäver var satta på pränt, men det var skrivet så som man gjorde hos dem i gamla tider, hos vilka de bokstäver, som hos oss idag till viss del är rätlinjiga, hos dem var inböjda med små horn vända uppåt. Och änglarna som då var hos mig talade om, att de av själva bokstäverna förstod hela meningar, och att de förstod dem framför allt av linjernas böjningar och bokstavens upphöjningar. De förklarade också vad de betydde både var för sig och tillsammans. De sade också att bokstaven H, som lades till Abrams och Sarais namn ¹ , betecknade det oändliga och det eviga. De förklarade också inför mig innebörden av Ordet i Psaltaren 32:2, ² enbart med hjälp av bokstäverna och stavelserna, och att meningen av dem i korthet var, att Herren också är barmhärtig mot dem som handlar illa.

[2] De informerade mig om, att skriften i tredje himlen består av inböjda och på olika sätt krökta bokstäver, där varje detalj hade sin innebörd. De sade också, att vokalerna där var till för ljudet som motsvarar böjelserna, och att i den himlen kunde de inte uttala vokalerna I och E, utan i stället för dem Y och EU (Ö), och därtill att det var vokalerna A, O och U som de använde därför att det ger ett fullödigt ljud. De sade också att de inte uttalade några konsonanter på ett hårt utan på ett mjukt sätt, och att det är därför som vissa hebreiska bokstäver har en punkt inuti sig, som är ett tecken på att de ska uttalas mjukt. De sade också, att i den andliga himlen var en viss hårdhet i bokstäverna i bruk. Orsaken är att de som är där omfamnar sanningar, och det sanna tillåter det hårda tvärtemot det goda, som är det som änglarna i det himmelska riket eller den tredje himlen omfamnar. De sade också, att Ordet som de hade hos sig var skrivet med inböjda bokstäver och med små horn och spetsar som hade en betecknande funktion. Detta klargör vad dessa Herrens ord betyder:

Inte ett jota, inte minsta horn i lagen skall förgå, förrän allt har skett. Matteus 5:18

Och

Det är lättare för himmel och jord att förgå än att en enda prick av lagen faller bort. Lukas 16:17.

Footnotes:

45. Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i.

Vi läser i Hesekiel:

Du, konung i Tyrus, Du beseglade ditt fulla mått, du var full av visdom och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, var alla slags ädelstenar ett täckelse för dig: rubin, topas och diamant, beryll, onyx och jaspis, safir, krysopras och smaragd, och guld. Hesekiel 28:12,13

I Ordet betecknar Tyrus insikter om det sanna och det goda, konung kyrkans sanningar, Edens lustgård, visdom och förståndighet från Ordet. Ädelstenarna betecknar sanningar som lyser av det goda, och dessa finns i Ordets bokstavsmening. Och eftersom det är dessa som avses med stenarna, så sägs det att de är ett täckelse för honom. Av ett tidigare avsnitt -#33 - framgår det att bokstavsmeningen fungerar som ett täckelse för Ordets inre delar.