1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.

40. Sanningarna i Ordets bokstavsmening är till en del inte nakna sanningar utan är skenbarheter av det sanna, eller som liknelser och jämförelser som har hämtats från sådana saker som finns i naturen, alltså som är lämpliga och anpassade för fattningsförmågan hos de till sinnet enkla och för barn. Men eftersom de är motsvarigheter, så är de ett mottag och en boning för det äkta sanna. De är liksom kärl som innesluter och behåller något, på samma sätt som en kristallbägare innesluter ädelt vin eller ett silverfat som innehåller god mat. Och de är på samma sätt som kläder tjänar som beklädnad, som lindor gör för spädbarn eller vackra klänningar för en ungmö.

Det är också som kunskapsfakta hos den naturliga människan, som i sig omfattar förnimmelser av och böjelser för det sanna hos den andliga människan. Själva de nakna sanningarna, som innesluts, behålls, bekläds och innefattas [i bokstavsmeningen], finns i Ordets andliga mening, och själva de nakna godheterna finns i dess himmelska mening.

[2] Men det ska nu belysas från Ordet. Jesus sade:

Ve er, skriftlärda och fariséer, som rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är fulla av rofferi och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren och fatet ren, så blir också utsidan ren. Matteus 23:25,26

Här talade Herren genom de yttre tingen vars funktion är att vara behållare, och han sa då bägare och fat. Med bägaren förstås vin, och vin betyder det sanna i Ordet, och med fat förstås mat, och mat betyder det goda i Ordet. Gör insidan av bägaren och fatet ren innebär att med hjälp av Ordet rena de inre tingen hos människan, som hör till viljan och tänkandet, alltså till kärleken och tron. Att utsidan så också blir ren betyder, att rena blir också människans yttre ting, vilka är hennes gärningar och tal, eftersom dessa hämtar sitt väsen från de inre tingen.

[3] Och vidare sa han:

Det var en viss rik människa, som var klädd i purpur och linne, och som roade sig praktfullt varje dag, och det var en viss fattig man som hette Lasarus, som blev kastad vid hans förgård, full av sår. Lukas 16:19, 20

Även här talade Herren genom naturliga ting, som var motsvarigheter, och som innehöll andliga ting. Med den rika människa förstås det judiska folket, som kallas rikt eftersom de hade Ordet där det finns andlig rikedom. Purpur och linne som han var klädd i betyder Ordets goda och sanna, purpur det goda och linne det sanna. Roa sig praktfullt varje dag betecknar det nöje som det judiska folket hade av att ha Ordet och läsa det. Med den fattige Lasarus förstås hedningarna, som inte hade Ordet. Att de blev föraktade och bortstötta av judarna beskrivs av att Lasarus blev kastad vid den rike mannens förgård, full av sår.

[4] Att det är hedningarna som förstås med Lasarus beror på, att Herren älskade hedningarna, precis som han älskade Lasarus som han hade återuppväckt från de döda, Johan 11:3,5,36, och kallade sin vän, Johan 11:11, och som satte sig till bords med honom, Johan 12:2. Av dessa två ställen är det tydligt att sanningarna och godheterna i Ordets bokstavliga mening är som kärl och som kläder för det nakna sanna och goda, som ligger dolda i Ordets andliga och himmelska mening.