From Swedenborg's Works

 

Läran om den heliga skriften #1

Study this Passage

  
/ 118  
  

1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

  
/ 118  
  

From Swedenborg's Works

 

Läran om den heliga skriften #4

Study this Passage

  
/ 118  
  

4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

  
/ 118  
  

From Swedenborg's Works

 

Läran om den heliga skriften #58

Study this Passage

  
/ 118  
  

58. Att Ordet för dem är lysande och genomskinligt beror på att i varje liten del av Ordet finns den andliga såväl som den himmelska meningen, och de är i himlens ljus. Därför är det genom dessa två meningar och deras ljus som Herren strömmar in i den naturliga meningen med dess ljus, som finns hos människan. Från en inre förnimmelse bejakar människan på så sätt det sanna, och ser det i sin tanke. Detta sker så ofta som hon har en böjelse för det sanna för det sannas egen skull. Ty från böjelsen kommer förnimmelsen, och från förnimmelsen uppstår tanken, och därifrån kommer ett bejakande som vi kallar tro. Men jag kommer att säga mer om dessa saker i ett kommande avsnitt som handlar om förbindelsen mellan Herren och människan med hjälp av Ordet.

  
/ 118