1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

25. Att Herren denna dag avslöjar den andliga meningen i Ordet beror på att det äkta sannas lära nu har uppenbarats. Det är denna lära och ingen annan som överensstämmer med Ordets andliga mening. Det är just denna mening som betecknas med att Herren skulle komma på himlens skyar med härlighet och makt, Matteus 24:30. Detta kapitel handlar om tidevarvets fullbordan, vilket innebär kyrkans sista tid. Öppnandet av Ordet vad gäller dess andliga mening utlovades också i Uppenbarelseboken. Det är detta som där menas med den vita hästen och den stora måltiden som alla var inbjudna till, Uppenbarelseboken 19:11-18. Av samma kapitel framgår också att den andliga meningen inte än på länge skulle komma att erkännas, och detta så länge som man omfamnar lärans falskheter, särskilt vad gäller Herren, och därför inte erkänner det sanna. Detta betecknas i Uppenbarelseboken med vilddjuret och jordens kungar som skulle komma att strida mot den som satt på den vita hästen. Med vilddjuret menas påvedömet, som i Uppenbarelseboken 17:3, med jordens kungar de reformerade som omfamnade lärans falskheter.

16. Utan den andliga meningen skulle ingen kunna veta varför profeten Jeremia befalldes:

Att köpa sig ett höftskynke och sätta det runt sina höfter, och inte bära det genom vattnen utan gömma det i ett hål i klippan nära Eufrat. Jeremia 13:1-7

Inte heller varför profeten Jesaja befalldes:

Att lossa säcktygskläderna från sina höfter och ta av skon från sin fot och gå naken och utan skor i tre år. Jesaja 20:2,3

Inte heller varför profeten Hesekiel befalldes:

Att föra en rakkniv över sitt huvud och sitt skägg och därefter dela upp dem, och att bränna upp en tredjedel mitt i staden, slå en tredjedel med svärdet och strö en tredjedel för vinden, och att knyta några få hårstrån i flikarna [på manteln] och sedan kasta dem mitt i elden. Hesekiel 5:1-4

Eller det som samme profet blev befalld:

Att ligga på sin vänstra och högra sida i trehundranittio dagar och fyrtio dagar, och göra åt sig en kaka gjord av vete, korn, hirs och spältvete, med kogödsel, och äta den, och under tiden kasta upp murar och vallar mot Jerusalem och belägra den. Hesekiel 4:1-15

Eller varför Hosea två gånger blev befalld att skaffa sig en sköka till hustru. Hosea 1:2-9; 3:2,3, samt flera sådana saker.

Och vem skulle dessutom kunna veta vad som betecknas med tabernaklets alla föremål, såsom arken, nådastolen, keruberna, ljusstaken, rökelsealtaret, bordet med skådebröden, samt förlåten och omhängena? Vem skulle utan den andliga meningen kunna veta vad som betecknas med Arons heliga kläder, hans livrock, mantel, efod, med urim och tummim, turban och flera andra saker? Vem skulle utan den andliga meningen kunna veta vad som betecknas med allt som befalldes angående brännoffret, slaktoffret, spisoffret och dryckesoffret? Och vidare om sabbaten och högtiderna. Sanningen är att inte en enda sak skulle ha blivit befallda beträffande dessa saker, om de inte hade betecknat något som handlade om Herren, himlen och kyrkan. Av dessa få saker kan vi tydligt se att det finns en andlig mening i varje detalj av Ordet.