1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

25. Att Herren denna dag avslöjar den andliga meningen i Ordet beror på att det äkta sannas lära nu har uppenbarats. Det är denna lära och ingen annan som överensstämmer med Ordets andliga mening. Det är just denna mening som betecknas med att Herren skulle komma på himlens skyar med härlighet och makt, Matteus 24:30. Detta kapitel handlar om tidevarvets fullbordan, vilket innebär kyrkans sista tid. Öppnandet av Ordet vad gäller dess andliga mening utlovades också i Uppenbarelseboken. Det är detta som där menas med den vita hästen och den stora måltiden som alla var inbjudna till, Uppenbarelseboken 19:11-18. Av samma kapitel framgår också att den andliga meningen inte än på länge skulle komma att erkännas, och detta så länge som man omfamnar lärans falskheter, särskilt vad gäller Herren, och därför inte erkänner det sanna. Detta betecknas i Uppenbarelseboken med vilddjuret och jordens kungar som skulle komma att strida mot den som satt på den vita hästen. Med vilddjuret menas påvedömet, som i Uppenbarelseboken 17:3, med jordens kungar de reformerade som omfamnade lärans falskheter.

107. Så ser det ut i hela himlen. Den slutsatsen kan vi dra av liknande förhållanden i vart och ett av samhällena där, ty varje samhälle i himlen är en himmel i mindre skala, och det är också i människans form. Att det ligger till på det sättet kan man se i verket #Himmel och helvete 41-86. I varje samhälle i himlen hör alla som befinner sig i dess mitt till hjärtat och lungorna, och det är hos dem som det starkaste ljuset finns. Detta ljus, och den förnimmelse av det sanna som följer av det, sprider sig ut mot omkringliggande områden i varje riktning - alltså till alla som finns i det samhället - och gör så att deras liv blir till andligt liv. Det visade sig nämligen att när de, som var i mitten och utgjorde hjärtats och lungornas område och hade det starkaste ljuset, fördes bort, så hamnade de som fanns runt omkring i skugga och därefter i en så svag förnimmelse av det sanna att de knappt hade någon förnimmelse alls. Men så fort som de förra kom tillbaka, blev ljuset synligt och förnimmelsen av det sanna kom tillbaka till dem som förut.