Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.

35. I Läran om Herren 28 har det visats att profeterna i Gamla testamentet förebildade Herren med hänsyn till Ordet, och att de därigenom betecknade kyrkans lära från Ordet, och av det skälet kallades för 'människoson'. Av detta följer att de, genom de olika saker som de genomled och utstod, förebildade det våld som judarna utövade mot Ordets bokstavsmening, här från Jesaja:

Profeten löste säcktygskläderna från sina höfter och tog av skorna från sina fötter, och gick naken och barfota i tre år. Jesaja 20:2, 3

Och på ett liknande sätt i Hesekiel:

Profeten förde en rakkniv över sitt huvud och sitt skägg, och brände upp en tredjedel mitt i staden, slog en tredjedel med svärdet och strödde en tredjedel för vinden, och knöt några få hårstrån i flikarna [på manteln] och sedan kastade dem mitt i elden och brände upp dem. Hesekiel 5:1-4

Eftersom profeterna förebildade Ordet och därigenom betecknade kyrkans lära från Ordet, som har tidigare nämnts, och eftersom huvud betyder vishet från Ordet, så betyder hår och skägg det yttersta av det sanna. Eftersom detta betecknade sådana saker, så var det ett tecken på stor sorg och även stor skam, att åsamka sig själv skallighet och även visa sig som skallig. Det var av den anledningen och ingen annan som profeten rakade håret på sitt huvud och sitt skägg, för att han genom detta skulle kunna förebilda den judiska kyrkans tillstånd med avseende på Ordet. Det var av den anledningen och ingen annan som fyrtiotvå pojkar slets sönder av två björnar, när de kallade Elisa för skallig, 2 Konungaboken 2:23-24. Orsaken var, som tidigare nämnts, att profeten förebildade Ordet, och skallighet betecknade Ordet utan sin yttersta mening.

I ett kommande avsnitt,#49, kommer vi att se, att nasirerna förebildade Herren med hänsyn till Ordet i sitt yttersta. Därför var det en stadga för dem att de skulle låta sitt hår växa och inte raka bort något av det. Begreppet nasirat betyder för övrigt hår på det hebreiska språket.

Det var också stadgat för översteprästen att han inte skulle raka sitt huvud. 3 Mosebok 21:10 Och samma sak gällde familjefadern. 3 Mosebok 21:5

Det är därifrån det kommer att skallighet för dem var något mycket skamligt, vilket vi kan se av följande:

Skallighet på alla huvuden och varje skägg är rakat. Jesaja 15:2; Jeremia 48:37

Skam över alla ansikten, och skallighet på alla huvuden. Hesekiel 7:18

Varje huvud är rakat och varje skuldra rakad. Hesekiel 29:18

Jag skall klä allas höfter med säcktyg och göra varje huvud skalligt. Amos 8:10

Se till att göra dig skallig och skär av ditt hår för dina nöjens söner. Öka din skallighet, ty de har rört sig bort från dig. Mika 1:16

Att göra sig skallig och skära av sitt hår betecknar att förfalska sanningarna i Ordets yttersta delar, och efter att Ordet har förfalskats, vilket judarna gjorde, så är hela Ordet förstört. Det är för att Ordets yttersta delar är dess stödjepunkt och stöd. Ja, vartenda ord fungerar som stödjepunkt och stöd för dess himmelska och andliga sanningar. Eftersom hår betecknar det sanna i det yttersta, så händer det i den andliga världen, att de som har föraktat Ordet och förfalskat dess bokstavsmening framstår som skalliga, medan de som har känt vördnad och kärlek inför Ordet syns med vackert hår. Längre fram i #49 finns mer om detta.