Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.

13. I Uppenbarelseboken, kap 9, ¹ läser vi:

Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och den öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur brunnen som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har ...

Gräshopporna såg ut som hästar, rustade till strid. På deras huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. Och de hade hår som kvinnor, deras tänder var lika lejonens. Och de hade bröstharnesk som såg ut som bröstharnesk av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar, som stormar fram till strid.

De hade stjärtar som skorpioner och det fanns gaddar i deras stjärtar och de hade makt att skada människorna i fem månader. Som kung över sig hade de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon.

Ingen kommer heller att förstå detta, om inte den andliga meningen blivit uppenbarad, för det är inget av det som sagts där som är överflödigt, och allt intill minsta detalj har sin betydelse. Det handlar där om kyrkans tillstånd, när all förståelse av det sanna i Ordet har gått förlorad, och människan som en följd av det har blivit helt sinnesorienterad och så har intalat sig att falska tänkesätt är sanningar.

Stjärnan som fallit ner från himlen betecknar att förståelsen av det sanna i Ordet har gått förlorad, och solen och luften som förmörkades betyder att ljuset från det sanna har blivit till ett tjockt mörker. Gräshopporna som kom fram ur röken från brunnen betecknar falska tänkesätt i det yttersta [av sinnet], och är sådana som finns hos dem som blivit helt sinnesorienterade och som betraktar och bedömer allt utifrån villfarelser, och en skorpion betecknar övertalningsförmågan hos dessa. Att gräshopporna såg ut som hästar och var rustade till strid betecknar att deras resonemang såg ut som om det kom från att ha förstått sanningen. Att de på sina huvuden hade något som liknade kronor av guld, och att deras ansikten var som människors ansikten betyder att de inför sig själva såg ut som segrare och som de som är visa. Att de hade hår som kvinnohår betecknar att de inför sig själva såg ut att vara sådana som tilltalas av det sanna. Att de hade tänder som var lika lejonens betyder att det som är sinnesorienterat - och finns i den yttersta delen av sinnet hos den naturliga människan - för dem såg ut som att de hade makt över allting. Att de hade bröstharnesk som såg ut som bröstharnesk av järn betecknar att de argumenterar utifrån skenbarheter med vilka de slåss och kämpar emot. Dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar som stormar fram till strid betecknar att deras resonemang till synes kom från lärans sanningar ur Ordet med vilka de slogs. Att de hade stjärtar som skorpioner betyder övertygelser. Gaddarna i deras stjärtar står för deras försök att bedra med hjälp av dessa övertygelser. Att de hade makt att skada människorna i fem månader betecknar att framkalla en slags sinnesdvala hos dem som ändå har förmågan att förstå det sanna och hos dem som har förmågan att förnimma det goda. Att de som kung över sig hade avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon, betecknar att deras falskheter kommer från helvetet, där de vistas som är enbart naturliga och i en självpåtagen intelligens. Detta är den andliga meningen av dessa ord, och inte det minsta av det syns i bokstavsmeningen. Det är på samma sätt överallt i Uppenbarelseboken. Lägg märke till, att i den andliga meningen står allt i förbindelse genom en sammankopplad kedja, där varje ord i den bokstavliga och naturliga meningen bidrar till en harmonisk enhet. Om därför minsta lilla ord skulle tas bort, skulle länken brytas och sammankopplingen gå förlorad. För att detta inte skulle kunna hända blev det därför i slutet av denna profetiska bok tillagt att ingenting får tas bort. Se Uppenbarelseboken 22:19. Likadant är det med de profetiska böckerna i Gamla testamentet. För att ingenting skulle tas bort ur dem, skedde det genom Herrens Gudomliga försyn, att varje detalj intill sista bokstav blev räknad, och detta gjordes av masoreterna.

Footnotes: