Ett verk av Emanuel Swedenborg, 1763.

Från Latinska Urskriften översatt av C. J. N. Manby, 1902

Innehåll:

Tron är ett invärtes Erkännande av det sanna, 1

Det invärtes erkännandet av det sanna, som är tro, gives inte hos andra än dem som är i människokärlek, 11

Kunskaper om sant och gott är inte Trons, innan människan är i Människokärlek, men de är ett Förrådshus, från vilket Människokärlekens Tro kan bildas, 25

Kristna Tron i en allmännelig föreställning, 34

Den nutida tron i en allmännelig föreställning, 38

Hurudan den ifrån människokärleken skilda tron är, 41

De, som är i den ifrån människokärleken skilda tron, är i Ordet förebildade genom Filisteerna, 49

De, som är i den ifrån men människokärleken skilda tron, förstås med Draken i Uppenbarelseboken, 55

De, som är i den ifrån människokärleken skilda tron, förstås med Bockarna hos Daniel och Matteus, 61

Den ifrån människokärleken skilda Tron förstör församlingen och alla hennes ting, 69

11. Emedan det invärtes erkännandet av det sanna är tro, och emedan tro och sanning är ett, såsom ovan i n. 2, 4, 5, 6 är sagt, så följer, att ett utvärtes erkännande utan ett invärtes inte är tro, ej heller att en intalelse av falskt är tro. Utvärtes erkännande utan invärtes är tro på ett okänt, och tron på ett okänt är allenast en vetskap, som tillhör minnet, vilken, om den bekräftas, bliver intalelse. Och de som är uti dem, tänker att det är sant, emedan en annan så sagt, eller tänker att det är sant på grund av det bekräftade, och likväl kan det falska likaväl bekräftas som det sanna, och stundom starkare. Med att tänka att det är sant »på grund av det bekräftade« förstås att tänka det vara sant, som sägs av en annan, och inte förut utforska detsamma, utan blott bekräfta.