95. I bokstavsmeningen finns flera skenbara sanningar i vilka det äkta sanna döljer sig, men det är inte skadligt att tänka och tala enligt de skenbara sanningarna, men däremot är det skadligt att bekräfta dem till den grad att man förstör det äkta sanna som ligger dolt i dem. Detta kan illustreras med ett exempel från naturen, som här läggs fram, eftersom naturen lär och övertygar klarare än det andliga.
[2] För ögats syn förefaller det som att solen varje dag rör sig runt jordklotet, och på ett liknande sätt en gång per år. Därför sägs det i Ordet att solen går upp och går ner. Det sägs också att den ger upphov till morgon, middag, kväll och natt, och dessutom årstiderna med vår, sommar, höst och vinter, och även dagar och år. Ändå är det så att solen står stilla, för den är ett eldhav och jordklotet roterar varje dag [runt sin egen axel] och förs runt solen varje år. Om en människa med ett enkelt sinnelag och av okunnighet tror att solen kretsar runt jordklotet, så förstör hon inte den naturliga sanningen, som är att jorden varje dag roterar runt sin egen axel, och varje år förs runt ekliptikan. Men den som bekräftar solens skenbara rörelse och gång genom Ordet och resonerar på den naturliga människans sätt, försvagar sanningen och förstör den till och med.
[3] Att solen rör sig är en skenbar sanning, och att den inte rör sig är den äkta sanningen. Vem som helst kan tala enligt den skenbara sanningen, och talar också på det sättet. Men att efter bekräftelse tänka utifrån det skenbara det förslöar och förmörkar det förnuftiga tänkandet.
Det är på samma sätt som med stjärnorna på natthimlen. Den skenbara sanningen är att de också på ett liknande sätt som solen roterar [runt jordklotet], och därför sägs det också om stjärnorna att de går upp och går ned. Men det äkta sanna är att stjärnorna har fasta positioner och att himlen med alla sina stjärnor inte rör sig. Ändå kan alla tala utifrån skenbarheterna.
