93. Jag har talat med några i den andliga världen, som levde för flera hundra år sedan och som bekräftade sig i sin religions falska tänkesätt, och jag blev övertygad om, att de fortfarande ståndaktigt höll fast vid dem. Jag har också talat med några där som kom från samma religion och tänkte som de andra men som inte hade bekräftat det falska hos sig själva, och jag fick veta, att efter att de hade fått undervisning av änglarna, så förkastade de falskheterna och tog till sig sanningarna. De sistnämnda blev frälsta men inte de förstnämnda. Efter döden undervisas varje människa av änglarna, och de som tas emot i himlen är de som ser sanningarna, och från dessa också inser vad som är falskt. Det är nämligen tillåtet för var och en att efter döden andligen se sanningarna. De som inte har bekräftat sig i falskheter ser sanningarna, men de som har bekräftat dem vill inte se sanningarna, och om de ser dem, vänder de sig bort från dem och antingen skrattar åt dem eller gör dem till falskheter.

3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.