50. KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING

Det föregående kapitlet visade att Ordet i bokstavsmeningen är i sin fullhet, sin helighet och i sin kraft. Eftersom Herren är Ordet - för han är allt som tillhör Ordet - så följer att Herren i den meningen är som mest närvarande, och att han med den som utgångspunkt undervisar och upplyser människan. Men detta ska jag nu visa i följande ordning:

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för några andra än dem som är i upplysning från Herren.

4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.