4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

36. Ordet i den yttersta eller naturliga meningen, som är dess bokstavsmening, betecknas också av det heliga Jerusalems murar, gjorda av jaspis, och av murens grundvalar som var ädelstenar, och även av portarna som var pärlor. Se Uppenbarelseboken 21:18-21 Det är nämligen så, att Jerusalem betecknar kyrkan med hänsyn till läran. Men mer kommer att sägas om detta i kommande avsnitt. Av de saker som här har tagits med kan vi konstatera, att Ordets bokstavsmening, som är den naturliga meningen, är grundvalen, behållaren och fästet för de två inre meningarna som är den andliga meningen och den himmelska meningen.

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.