4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

100. Det är få som förstår på vilket sätt Herren är Ordet är, för de tänker att även om Herren förvisso kan upplysa och undervisa människan genom Ordet, så kan han utifrån detta ändå inte kallas Ordet. Men då bör man känna till att varje människa är sitt eget slag av kärlek, och det får som konsekvens, att hon är sitt eget goda och sitt eget sanna. Människan är inte människa på grund av något annat, och det är inget annat hos henne som gör henne till människa. Med utgångspunkten att människan är sitt eget goda och sitt eget sanna, så är änglar och andar också människor, för formen på allt gott och sant som utgår från Herren är till formen människa. Eftersom Herren är själva det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna, så är han själva Människan, från vilken varje människa är människa. Att allt det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna till sin form är människa, kan man se i Himmel och helvete 460, och det kommer att visas på ett klarare sätt i en kommande behandling av ämnet, där det handlar om änglavisheten.

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.