37. (IV) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT

Att det är i bokstavsmeningen som Ordet är i sin fullhet, i sin helighet, och i sin kraft beror på att de två föregående eller inre meningarna, som kallas den andliga och den himmelska meningen samtidigt finns i den naturliga eller bokstavliga meningen. Detta har förklarats i #31 här ovan. Men på vilket sätt de samtidigt finns där ska det nu sägas lite grand om.

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.

19. Utöver detta finns också en mer inre mening i Ordet, som kallas den himmelska meningen. Se#6 här ovan. Men denna mening kan endast med svårighet utvecklas, därför att den inte i första hand faller in i intellektets tanke utan mer i viljans böjelse. Det faktum att det i Ordet finns en mer inre mening, som kallas himmelsk, beror på att det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna utgår från Herren - det Gudomlig goda från hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna från hans Gudomliga vishet. Båda finns i Ordet, eftersom Ordet är det Gudomligt fortgående. Och eftersom båda finns med, så ger Ordet liv åt dem som läser det med vördnad. Men mer kommer att sägas om detta i det avsnitt som förklarar, att det i alla enskilda delar av Ordet finns ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, och därför också ett äktenskap mellan det goda och det sanna.