3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.

8. Eftersom det inre av Ordet är andligt och himmelskt, så är det skrivet med rena motsvarigheter, och det som är skrivet uteslutande med motsvarigheter får då i sin yttersta form eller mening en sådan stil som profeterna och evangelisterna använde. Den stilen är sådan att den inom sig gömmer Gudomlig vishet och allt som hör till änglarnas vishet, även om stilen alltså verkar alldaglig.

59. Det som för dem är det viktigaste är att ta fram läran ur Ordets bokstavsmening. På så sätt tänder de en lampa åt sig för fortsatta framsteg. Efter att läran sedan är framtagen och lampan är tänd, så är det från läran de ser Ordet. De som däremot inte tar fram någon lära åt sig, de frågar sig först och främst om läran, som de har fått av andra och som är allmänt godtagen, överensstämmer med Ordet. Till de saker som de är överens med ger de sitt bifall, och till de som de inte är överens med, ger de inte sitt bifall. Det är så de får sin lära och genom läran sin tro. Men så blir det bara för dem som - eftersom de inte är förledda av världsliga sysselsättningar - har förmågan att se. De får upplysning av Herren, om de älskar sanningarna därför att de är sanningar och tillämpar dem så att de blir till nytta i livet. Andra vars liv i någon mån styrs av sanningar kan lära sig av dem som nämndes dessförinnan.