3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.

25. Att Herren denna dag avslöjar den andliga meningen i Ordet beror på att det äkta sannas lära nu har uppenbarats. Det är denna lära och ingen annan som överensstämmer med Ordets andliga mening. Det är just denna mening som betecknas med att Herren skulle komma på himlens skyar med härlighet och makt, Matteus 24:30. Detta kapitel handlar om tidevarvets fullbordan, vilket innebär kyrkans sista tid. Öppnandet av Ordet vad gäller dess andliga mening utlovades också i Uppenbarelseboken. Det är detta som där menas med den vita hästen och den stora måltiden som alla var inbjudna till, Uppenbarelseboken 19:11-18. Av samma kapitel framgår också att den andliga meningen inte än på länge skulle komma att erkännas, och detta så länge som man omfamnar lärans falskheter, särskilt vad gäller Herren, och därför inte erkänner det sanna. Detta betecknas i Uppenbarelseboken med vilddjuret och jordens kungar som skulle komma att strida mot den som satt på den vita hästen. Med vilddjuret menas påvedömet, som i Uppenbarelseboken 17:3, med jordens kungar de reformerade som omfamnade lärans falskheter.

61. Jag fick tillåtelse att tala med många efter döden som trodde att de skulle komma att lysa som stjärnor i himlen, eftersom de - som de sa - hade hållit Ordet för heligt, hade läst det många gånger och hade samlat många saker från det, varigenom de bekräftade dogmerna i sin tro. Fördenskull hyllades de i världen som lärda, vilket fick dem att tro att de skulle komma att bli Mikael- och Rafaelänglar.

[2] Men det var flera av dem som blev undersökta angående vilken sorts kärlek de hade haft som utgångspunkt för att studera Ordet. Då upptäcktes det att några drevs av kärleken till sig själv för att framstå som stora i världen och vördas som de främsta inom församlingen. Andra däremot drevs av kärleken till världen för att vinna rikedom. När undersökningen av dem gjordes om vad de kunde från Ordet, upptäcktes det att de inte kände till en enda äkta sanning därifrån utan bara sådana som kallas förfalskade sanningar men som i sig är rena falskheter. De fick då veta, att det var på det sättet för dem, eftersom de hade haft sig själva och världen som ändamål, eller vilket är detsamma, kärleken till dessa saker, och inte Herren och himlen. Det är nämligen så, att när den som läser Ordet har det själviska och världsliga som ändamål, så fastnar deras tänkande i det som hör till dem själva och till världen. Då tänker de konstant utifrån sitt egenjag, som befinner sig i mörker med avseende på allt som har med himlen att göra. I ett sådant tillstånd kan människan inte föras ut ur sitt egenjag och så lyftas upp i himlens ljus, och därmed kan hon inte ta emot någon inströmning från Herren genom himlen.

[3] Jag såg också hur de togs emot i himlen, men när de undersöktes där och det visade sig att de var utan sanningar, så kastades de ned. Men de förblev ändå i sin högmodiga känsla att de hade förtjänat himlen. Det är på ett helt annat sätt med dem som hade studerat Ordet utifrån böjelsen att lära känna sanningen därför att den är sanning och för att den tjänar det som är till nytta i livet, och detta inte bara för dem själva utan också för sin nästa. Jag såg dem lyftas upp i himlen och därmed upp i det ljus där det Gudomligt sanna bor, och samtidigt upphöjdes de då till änglavisheten och till dess fröjd som är det eviga livet.