25. Att Herren denna dag avslöjar den andliga meningen i Ordet beror på att det äkta sannas lära nu har uppenbarats. Det är denna lära och ingen annan som överensstämmer med Ordets andliga mening. Det är just denna mening som betecknas med att Herren skulle komma på himlens skyar med härlighet och makt, Matteus 24:30. Detta kapitel handlar om tidevarvets fullbordan, vilket innebär kyrkans sista tid. Öppnandet av Ordet vad gäller dess andliga mening utlovades också i Uppenbarelseboken. Det är detta som där menas med den vita hästen och den stora måltiden som alla var inbjudna till, Uppenbarelseboken 19:11-18. Av samma kapitel framgår också att den andliga meningen inte än på länge skulle komma att erkännas, och detta så länge som man omfamnar lärans falskheter, särskilt vad gäller Herren, och därför inte erkänner det sanna. Detta betecknas i Uppenbarelseboken med vilddjuret och jordens kungar som skulle komma att strida mot den som satt på den vita hästen. Med vilddjuret menas påvedömet, som i Uppenbarelseboken 17:3, med jordens kungar de reformerade som omfamnade lärans falskheter.

92. Av de många kätterier som har funnits och fortfarande finns inom den kristna kyrkan kan vi se att skenbara sanningar, som är klädda sanningar, kan tolkas som nakna sanningar ur Ordet och bli falskheter efter att de har bekräftats. Kätterierna som sådana fördömer ingen människa, utan det som fördömer är ett ont leverne till följd av att det falska som finns i kätterierna har bekräftats genom Ordet och genom den naturliga människans resonemang. Det är nämligen så, att var och en föds in i sina föräldrars religion, blir införd i den från barndomen och behåller den sedan och kan på grund av sin upptagenhet med världsliga sysslor inte hitta ut ur falskheterna i sin religion. Men att leva illa och att bekräfta falskheter till den grad att man förstör det äkta sanna, ja, det fördömer människan. Men den som å andra sidan håller fast vid sin religion och tror på Gud - och inom kristendomen tror på Herren och håller Ordet heligt och för religionens skull lever enligt de Tio budordens föreskrifter - den försvär sig inte till det som är falskt. Orsaken är, att när någon hör sanningarna och på sitt eget sätt uppfattar dem, kan man ta dem till sig och på så sätt ledas bort från falska tänkesätt. Men så är det inte med den som har bekräftat sin religions falskheter, för en falskhet som har blivit bekräftad stannar kvar och kan inte utrotas. Det beror på, att en falskhet som är bekräftad är som när någon har svurit vid något, särskilt om det hänger ihop med kärleken till det som är ens eget och med det som blir en följd av detta - skrytet över sin egen vishet.