24. Orsaken till att motsvarighetsläran, som ger åtkomst till Ordet dess andliga mening, efter den tiden inte blev avslöjad var, att de kristna i den ursprungliga kyrkan var så enkla i tron att motsvarighetsläran inte kunde avslöjas. Ty om den hade avslöjats, skulle den inte ha varit till någon nytta för dem och inte heller skulle den ha förståtts. Under tiden därefter drog ett mörker in över hela den kristna världen på grund av påveväldet. Och de som kommer därifrån och som har bekräftat sig i deras falskheter varken kan eller vill fatta något som är andligt, alltså vad motsvarigheterna mellan de naturliga och de andliga företeelserna i Ordet är. För då - om de hade fattat - skulle de bli övertygade om att Petrus inte betydde Petrus utan att det var Herren som var Klippan. De skulle också ha blivit övertygade om, att Ordet ända in i sina innersta delar är gudomligt, och att påvliga dekret jämförelsevis inte är någonting alls. Efter Reformationen däremot, då man började skilja mellan tro och människokärlek och dyrka Gud som tre personer - alltså tre gudar som de trodde var en - gömdes de himmelska sanningarna undan för dem. Om de skulle ha avslöjats, så skulle de ha förfalskat dem och skulle ha tillämpat dem på tron allena och inte alls på människokärleken och kärleken till Gud och på så sätt ha stängt sig ute från himlen.

3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.