2. Men den som tänker så tar inte hänsyn till att själva Jehovah, som är himlens och jordens Gud, har talat Ordet genom Moses och profeterna, och att det därmed inte kan vara något annat än själva det Gudomligt sanna, för det som själva Jehovah talar, det är Ordet. Den som tänker så den tar inte heller hänsyn till att Herren, som är densamme som Jehovah, har talat Ordet genom evangelisterna, av vilket mycket kommer från hans egen mun och det övriga från hans muns ande, som är den Helige ande. Det är därför som han själv säger att det i hans ord finns liv, och att han själv är ljuset som ger upplysning, och att det är sanning.

I Nya Jerusalems lära om Herren 52, 53, har visats, att det är själve Jehovah som har talat Ordet genom profeterna. Att de ord som Herren själv har talat genom evangelisterna är liv, ser vi hos Johannes:

De ord som jag har talat till er är ande och liv. Johan 6:63.

Och hos densamme:

Jesus sade till kvinnan vid Jakobs brunn: 'Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge Mig att dricka, då skulle du ha bett Honom, och Han skulle ha gett dig levande vatten.' Den som dricker av det vatten jag ger skall aldrig I evighet törsta. För det vatten jag skall ge honom skall i honom bli en vattenkälla, som flödar fram till evigt liv. Johan 4:6,10,14.

Jakobs brunn betecknar Ordet på samma sätt som i 5 Mosebok 33:28. Det var därför som Herren satt där och talade med kvinnan. Vatten betecknar det sanna ur Ordet.

Hos densamme:

Jesus sade:

Om någon törstar, så låt honom komma till Mig och dricka. Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta. Johan 7:37,38

Hos densamme:

Petrus sade till Jesus: Du har det eviga livets ord. Johan 6:68

Därför säger Herren hos Markus:

Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Markus 13:31

Orsaken till att Herrens ord är liv är att han själv är livet och sanningen, enligt det han lär ut hos Johannes:

Jag är vägen, sanningen och livet. Johan 14:6

Och hos densamme:

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var Ordet. I det var liv, och livet var människornas ljus. Johan 1:1,4

Med 'Ordet' förstås här Herren med hänsyn till det Gudomligt sanna, som är det enda i vilket det finns liv och ljus. Det är skälet till att det följande sägs om Ordet, som kommer från Herren och som är Herren. Det är:

- en källa med levande vatten, Jeremia 2:13; 17:13; 31:9

- frälsningens källa, Jesaja 12:3

- källan, Sakaria 13:1; samt

- floden med livets vatten, Uppenbarelseboken 22:1; och det sägs att

- lammet som står mitt för tronen skall vara en herde för dem och leda dem till levande vattenkällor, Uppenbarelseboken 7:17.

Dessutom på andra ställen, där Ordet också kallas för 'helgedomen' och 'tabernaklet' där Herren bor tillsammans med människan.

103. Att det fanns ett Ord hos de forngamla, är också uppenbart av det som vi hittar hos Moses. Han nämner det Ordet och hämtat några saker därifrån. Se 4 Mosebok 21:14, 15,27-30. De historiska delarna i det Ordet kallas Jehovahs krig, och Profetiska uttalanden.

Från de historiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför sägs det i Boken om Jehovahs krig: Vaheb i Sufa och till floderna Arnon, och flodernas vattenled, som sjönk ända till där Ar var bebott och stannade vid Moabs gräns. 4 Mosebok 21:14, 15

Med Jehovahs krig förstås och beskrivs i det Ordet - precis som i vårt - Herrens strider med helvetet och hans seger över det, när han skulle komma in i världen. Det är samma strider som också förstås och beskrivs på många andra ställen i de historiska delarna av vårt Ord, som till exempel Josuas krig mot folken i Kanaans land ,och krigen som Israels domare och kungar utkämpade.

[2] Från de profetiska delarna av det Ordet har Moses tagit detta:

Därför säger författarna till Uttalarna: Gå in i Hesbon; Sichons stad skall byggas upp och stadfästas. För eld har gått ut från Hesbon, en flamma från Sichons stad; den förtärde Moabs Ar, ägare till Arnons höjder. Ve dig, Moab, du gick förlorad, Kemosh' folk. Han lät sina söner bli flyktingar, och sina döttrar fångar hos amoréernas kung Sichon. Med kastvapen har vi förgjort dem. Hesbon är gått förlorat ända till Dibon, och vi ödelade (landet) ända till Nofa, som är ända till Medeb. 4 Mosebok 21:27-30

Översättare använder ordet Ordspråksförfattare, men det bör heta Uttalare eller Profetisk uttalare. Det kan vi slå fast av den betydelse som ordet Moshalim har på hebreiska, nämligen att det då inte bara handlar om ordspråk utan om profetiska uttalanden, som i 4 Mosebok 23:7, 18; 24:3, 15, där det sägs att Bileam framförde sitt uttalande, vilket var ett profetiskt uttalande, nämligen angående Herren.

Hans yttrande kallas där Maschal i singularis. Det tilläggs att de ord som Moses tog därifrån inte var ordspråk utan profetiska uttalanden. Att detta Ord på samma sätt var lika gudomligt eller gudomligt inspirerat, framgår tydligt hos Jeremia, där vi läser näst intill likadana ord:

Eld gick ut från Hesbon, en låga från mitten av Sichon, som har förtärt Moabs hörn, och larmets söners hjässa. Ve dig, Moab! Kemosh folk gick förlorat, för dina söner har ryckts bort till fångenskap, dina döttrar (har ryckts bort) i fångenskap. Jeremia 48:45, 46

Förutom dessa nämner också David och Josua en profetisk bok från det forngamla Ordet som heter Jashars bok eller Den rättrådiges bok. Från David:

David beklagar sig över Saul och över Jonatan, och han skrev, Till att lära Juda söner bågskytte, ty se det är skrivet i Jashars bok. 2 Samuelsboken 1:17, 18

Och från Josua:

Josua sade, Du sol stå stilla i Gibeon, och du måne i Ajalons dal. Står väl inte detta skrivet i Jashars bok? Josua 10:12, 13

Dessutom har jag fått höra, att de första sju kapitlen i 1 Mosebok finns i detta forngamla Ord så helt och hållet, att inte minsta lilla ord fattas.

49. Fram tills nu har jag visat att Ordet i den naturliga meningen, som är bokstavsmeningen, är i sin helighet och i sin fullhet. Nu ska jag säga något om att Ordet i denna mening också är i sin kraft. Hur stor och av vilket slag kraften hos det Gudomligt sanna är i himlen och också på jorden framkommer av det som jag har berättat i verket Himmel och helvete i kapitlet om kraften hos himlens änglar, Himmel och helvete 228-233. Kraften hos det Gudomligt sanna är i första hand till för att motverka det falska och onda, alltså motarbeta helvetet. Dessa måste vi slå tillbaka med sanningar från Ordets bokstavsmening. Det är också genom sanningarna hos människan som det finns kraft från Herren att frälsa henne, för det är med hjälp av sanningarna i Ordets bokstavsmening som människan omdanas och blir pånyttfödd. Det är då hon blir uttagen ur helvetet och införd i himlen. När det gäller det Gudomligt mänskliga så tog Herren också till sig denna kraft efter att han hade uppfyllt allt i Ordet ända till det yttersta där. Därför sade Herren till översteprästen, när han genom korslidandet skulle fullborda det sista:

Från och med nu kommer ni att få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar. Matteus 26:64; Markus 14:62

Människosonen är Herren med hänsyn till Ordet, himlens skyar är Ordets bokstavsmening, att sitta på Guds högra sida betyder allmakt genom Ordet, vilket också Markus 16:19 syftar på. Herrens kraft från det sanna I det yttersta förebildades av nasirerna i den judiska kyrkan, och också av Simson, om vilken det sägs att han var en nasir från moderlivet och att hans kraft satt i hans hår. Nasirerna och nasiratet betecknades också av hår. Att hans kraft satt i håret avslöjade han själv med följande:

Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud, för jag är en nasir sedan jag var i moderlivet. Om man rakar [av mig håret], viker min styrka ifrån mig, och jag blir svag som vilken annan människa som helst. Domarboken 16:17

Om man inte vet vad som betecknas med huvud i Ordet, kan ingen förstå varför nasiratet - vilket är vad håret betecknar - instiftades, eller vad orsaken var till att Simsons styrka satt i hans hår. Huvud betecknar himmelsk visdom, som Herren genom den Gudomliga sanningen ger till änglar och människor. Därför betecknar håret på huvudet himmelsk vishet i det yttersta, och även det Gudomligt sanna i det yttersta.

Eftersom detta på grund av motsvarighet med himlen var det som hår betecknade, så fanns en stadga för nasirerna att:

de inte skulle raka håret på sitt huvud, eftersom detta är Guds nasirat på deras huvud. 4 Mosebok 6:1-21

Och det fanns också en stadga för översteprästen och hans söner att:

inte raka sitt huvud, för att de inte skulle dö och hela Israels hus skulle drabbas av vrede. 3 Mosebok 10:6

Eftersom håret på grund av denna beteckning - som grundar sig på motsvarighet - var så heligt, så beskrivs också Människosonen, som är Herren med hänsyn till Ordet, med avseende på hans hår, nämligen:

Att det var som vit ull, som snö. Uppenbarelseboken 1:14

Och samma sak gällande den Gamle av dagar i Daniel 7:9.

Man kan också se lite om denna sak i #35 här ovan.

Sammanfattningsvis kan då sägas att det Gudomligt sannas kraft, eller Ordets kraft, finns i bokstavsmeningen därför att Ordet där är i sin fullhet, och därför att i den meningen befinner sig samtidigt både änglarna i Herrens två riken och människorna.