സ്വീഡൻബർഗിന്റെ കൃതികളിൽ നിന്ന്

 

Läran om den heliga skriften #112

ഈ ഭാഗം പഠിക്കുക

  
/ 118  
  

112. Det var förutsagt att det vid slutet av den [kristna] kyrkan skulle mörker uppstå [dels] på grund av okunskapen om och förnekelsen av Herren som är himlens och jordens Gud, [dels] på grund av trons åtskiljande från människokärleken. Så för att den äkta förståelsen av Ordet inte skulle gå förlorad har det behagat Herren att uppenbara Ordets andliga mening och påvisa, att Ordet i den meningen - och från den andliga i den naturliga - handlar om Herren och om kyrkan, ja, enbart om dessa. Han har också uppenbarat flera andra saker, genom vilka sanningens ljus från Ordet, som nästan var utsläckt, ska återställas. Att sanningens ljus vid denna kyrkas slut nästan skulle vara utsläckt finns förutsagt på många ställen i Uppenbarelseboken, och det är också detta som förstås med dessa Herrens ord i Matteus:

Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken, och stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. Då skall de se Människosonen komma i himlens skyar med makt och härlighet. Matteus 24:29 -30

Solen betyder där Herren med avseende på kärleken, månen Herren med avseende på tron, och stjärnorna Herren med avseende på kunskaperna om det goda och det sanna. Människosonen betyder Herren med avseende på Ordet, skyarna Ordets bokstavliga mening, och härlighet betyder den andliga meningen och att den skiner igenom i bokstavsmeningen.

  
/ 118  
  

സ്വീഡൻബർഗിന്റെ കൃതികളിൽ നിന്ന്

 

Läran om den heliga skriften #62

ഈ ഭാഗം പഠിക്കുക

  
/ 118  
  

62. GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA

Anledningen till att det genom Ordet uppstår förbindelse med Herren är, att Ordet uteslutande handlar om honom själv, och genom det är Herren därmed allt i alla ting som finns i Ordet, och därför kallas han "Ordet". Detta har redan visats i Läran om Herren. Att det är i bokstavsmeningen som det uppstår förbindelse beror på, att Ordet i den meningen är i sin fullhet, i sin helighet och i sin kraft, vilket tidigare har förklarats. En sådan förbindelse är inte uppenbar för människan, men den finns i böjelsen för och förnimmelsen av det sanna, alltså i människans kärlek till och tro på det Gudomligt sanna.

  
/ 118