1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

95. I bokstavsmeningen finns flera skenbara sanningar i vilka det äkta sanna döljer sig, men det är inte skadligt att tänka och tala enligt de skenbara sanningarna, men däremot är det skadligt att bekräfta dem till den grad att man förstör det äkta sanna som ligger dolt i dem. Detta kan illustreras med ett exempel från naturen, som här läggs fram, eftersom naturen lär och övertygar klarare än det andliga.

[2] För ögats syn förefaller det som att solen varje dag rör sig runt jordklotet, och på ett liknande sätt en gång per år. Därför sägs det i Ordet att solen går upp och går ner. Det sägs också att den ger upphov till morgon, middag, kväll och natt, och dessutom årstiderna med vår, sommar, höst och vinter, och även dagar och år. Ändå är det så att solen står stilla, för den är ett eldhav och jordklotet roterar varje dag [runt sin egen axel] och förs runt solen varje år. Om en människa med ett enkelt sinnelag och av okunnighet tror att solen kretsar runt jordklotet, så förstör hon inte den naturliga sanningen, som är att jorden varje dag roterar runt sin egen axel, och varje år förs runt ekliptikan. Men den som bekräftar solens skenbara rörelse och gång genom Ordet och resonerar på den naturliga människans sätt, försvagar sanningen och förstör den till och med.

[3] Att solen rör sig är en skenbar sanning, och att den inte rör sig är den äkta sanningen. Vem som helst kan tala enligt den skenbara sanningen, och talar också på det sättet. Men att efter bekräftelse tänka utifrån det skenbara det förslöar och förmörkar det förnuftiga tänkandet.

Det är på samma sätt som med stjärnorna på natthimlen. Den skenbara sanningen är att de också på ett liknande sätt som solen roterar [runt jordklotet], och därför sägs det också om stjärnorna att de går upp och går ned. Men det äkta sanna är att stjärnorna har fasta positioner och att himlen med alla sina stjärnor inte rör sig. Ändå kan alla tala utifrån skenbarheterna.

3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.