1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

92. Av de många kätterier som har funnits och fortfarande finns inom den kristna kyrkan kan vi se att skenbara sanningar, som är klädda sanningar, kan tolkas som nakna sanningar ur Ordet och bli falskheter efter att de har bekräftats. Kätterierna som sådana fördömer ingen människa, utan det som fördömer är ett ont leverne till följd av att det falska som finns i kätterierna har bekräftats genom Ordet och genom den naturliga människans resonemang. Det är nämligen så, att var och en föds in i sina föräldrars religion, blir införd i den från barndomen och behåller den sedan och kan på grund av sin upptagenhet med världsliga sysslor inte hitta ut ur falskheterna i sin religion. Men att leva illa och att bekräfta falskheter till den grad att man förstör det äkta sanna, ja, det fördömer människan. Men den som å andra sidan håller fast vid sin religion och tror på Gud - och inom kristendomen tror på Herren och håller Ordet heligt och för religionens skull lever enligt de Tio budordens föreskrifter - den försvär sig inte till det som är falskt. Orsaken är, att när någon hör sanningarna och på sitt eget sätt uppfattar dem, kan man ta dem till sig och på så sätt ledas bort från falska tänkesätt. Men så är det inte med den som har bekräftat sin religions falskheter, för en falskhet som har blivit bekräftad stannar kvar och kan inte utrotas. Det beror på, att en falskhet som är bekräftad är som när någon har svurit vid något, särskilt om det hänger ihop med kärleken till det som är ens eget och med det som blir en följd av detta - skrytet över sin egen vishet.

16. Utan den andliga meningen skulle ingen kunna veta varför profeten Jeremia befalldes:

Att köpa sig ett höftskynke och sätta det runt sina höfter, och inte bära det genom vattnen utan gömma det i ett hål i klippan nära Eufrat. Jeremia 13:1-7

Inte heller varför profeten Jesaja befalldes:

Att lossa säcktygskläderna från sina höfter och ta av skon från sin fot och gå naken och utan skor i tre år. Jesaja 20:2,3

Inte heller varför profeten Hesekiel befalldes:

Att föra en rakkniv över sitt huvud och sitt skägg och därefter dela upp dem, och att bränna upp en tredjedel mitt i staden, slå en tredjedel med svärdet och strö en tredjedel för vinden, och att knyta några få hårstrån i flikarna [på manteln] och sedan kasta dem mitt i elden. Hesekiel 5:1-4

Eller det som samme profet blev befalld:

Att ligga på sin vänstra och högra sida i trehundranittio dagar och fyrtio dagar, och göra åt sig en kaka gjord av vete, korn, hirs och spältvete, med kogödsel, och äta den, och under tiden kasta upp murar och vallar mot Jerusalem och belägra den. Hesekiel 4:1-15

Eller varför Hosea två gånger blev befalld att skaffa sig en sköka till hustru. Hosea 1:2-9; 3:2,3, samt flera sådana saker.

Och vem skulle dessutom kunna veta vad som betecknas med tabernaklets alla föremål, såsom arken, nådastolen, keruberna, ljusstaken, rökelsealtaret, bordet med skådebröden, samt förlåten och omhängena? Vem skulle utan den andliga meningen kunna veta vad som betecknas med Arons heliga kläder, hans livrock, mantel, efod, med urim och tummim, turban och flera andra saker? Vem skulle utan den andliga meningen kunna veta vad som betecknas med allt som befalldes angående brännoffret, slaktoffret, spisoffret och dryckesoffret? Och vidare om sabbaten och högtiderna. Sanningen är att inte en enda sak skulle ha blivit befallda beträffande dessa saker, om de inte hade betecknat något som handlade om Herren, himlen och kyrkan. Av dessa få saker kan vi tydligt se att det finns en andlig mening i varje detalj av Ordet.