1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

84. De som läser och är uppmärksamma på det kan se, att det finns dubbla uttryck som tycks upprepa samma sak, som i följande exempel: broder och medbroder, fattig och behövande, ödemark och öken, tomhet och ödslighet, fiende och ovän, synd och missgärning, vrede och hetsighet, folkslag och folk, fröjd och glädje, sorg och gråt, rättfärdighet och dom osv. Alla dessa ser ut som synonymer, fast de inte alls är det, för broder, fattig, ödemark, tomhet, fiende, synd, vrede, folkslag, fröjd, sorg och rättfärdighet används för det goda och i motsatt betydelse för det onda. Och medbroder, behövande, öken, ödslighet, ovän, missgärning, hetsighet, folk, glädje, gråt och dom används för det sanna och i motsatt betydelse för det falska. Ändå är det så för den som läser men inte känner till denna hemlighet, att fattig och behövande, ödemark och öken, tomhet och ödslighet, fiende och ovän är en och samma sak. Det är samma sak med synd och missgärning, vrede och hetsighet, folkslag och folk, fröjd och glädje, sorg och gråt, rättfärdighet och dom, och ändå är det inte en enhet, utan det är genom förbindelsen som de blir till en enhet.

I Ordet finns det många uttryck som är sammanbundna, till exempel eld och låga, guld och silver, koppar och järn, trä och sten, bröd och vatten, bröd och vin, purpur och linne och så vidare. Så är det därför att eld, guld, koppar, trä, bröd och purpur betecknar det goda, medan låga, silver, järn, sten, vatten, vin och linne betecknar det sanna. Det är på samma sätt, när det sägs att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta och av hela vår själ, liksom att Gud i människan ska skapa ett nytt hjärta och en ny ande, för hjärta sägs om kärlekens goda, själ om det sanna som kommer från detta goda. Dessutom finns det ord som - eftersom de tar del av både det goda och det sanna - används enskilt utan att kopplas till några andra ord. Men detta och mycket annat framträder inte inför några andra än änglar och inför dem som, då de är i den naturliga meningen av Ordet samtidigt är i den andliga meningen.

5. I ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (5-26)

Dessa saker ska diskuteras i följande ordning:

I. Vad den andliga meningen är för något

II. Att den meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj

III. Att det är detta som gör att Ordet är gudomligt inspirerat, och att varje ord är heligt

IV. Att denna mening hitintills varit okänd

V. Att den från och med nu inte kommer att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren

5. I. Vad den andliga meningen är för något

Den andliga meningen är inte det som lyser fram ur bokstavsmeningen, när någon analyserar och förklarar Ordet för att bekräfta någon viss kyrklig dogm. Den meningen är Ordets bokstavsmening. Den andliga meningen däremot syns inte i bokstavsmeningen, för den finns inuti den precis som själen finns inuti kroppen, eller tankeverksamheten speglad i ögonen, eller känslorna i ansiktet. Då verkar de på ett samordnat sätt precis som orsak och verkan. Den meningen är det som i huvudsak gör att Ordet är andligt, och detta inte enbart för människorna utan också för änglarna. Därför är det via den andliga meningen som Ordet skapar en gemenskap med himlarna.