1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

71. När det gäller Ordet i himlen, så är det skrivet i en andlig stil som helt och hållet skiljer sig från stilen i vår naturliga värld. Den andliga stilen består uteslutande av bokstäver som var och en bär på en mening. Det finns också punkter ¹ som intensifierar innebörden. Bokstäverna som änglarna i det andliga riket har liknar de tryckbokstäver som vi har i vår värld. Bokstäverna, som änglarna i det himmelska riket har, och som var och en också bär på en fullödig mening, liknar de allra äldsta hebreiska bokstäverna som är böjda på olika sätt och som har punkter och tecken över och inuti i sig.

[2] Eftersom deras skrivsätt är på det sättet, så framträder i det Ord som de har inte alls några namn på personer eller platser som finns i Ordet hos oss. Istället för namnen finns de företeelser som namnen betecknar. Så till exempel har de i stället för Moses det historiska Ordet, och i stället för Elia det profetiska Ordet. Abraham, Isak och Jakob är Herren med avseende på det Gudomliga och det Gudomligt Mänskliga. Aaron är prästämbetet, och David är kungaämbetet. I stället för namnen på Jakobs tolv söner, eller Israels stammar, har de olika saker om himlen och kyrkan. Det är samma sak med namnen på Herrens tolv lärjungar. Istället för Sion och Jerusalem har de kyrkan med avseende på Ordet och läran ur Ordet. För Kanaans land har de själva kyrkan. För landets städer på bägge sidor om Jordan har de olika saker om kyrkan och dess lära. Det är på samma sätt för allt annat. Det är också på samma sätt med siffrorna. Det finns inte några sådana i Ordet i himlen, utan i stället har Ordet där de saker som motsvaras av siffrorna i Ordet hos oss. Av detta kan vi se, att Ordet som finns i himlen är ett Ord som står i motsvarighet till Ordet hos oss, och att de på så sätt utgör ett, ty motsvarigheterna gör dem till ett.

അടിക്കുറിപ്പുകൾ:

44. Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim

Urim och Tumim fanns på Aarons efod och genom hans prästämbete förebildades Herren med hänsyn till det Gudomligt goda och frälsningsverket. Genom prästämbetets eller helighetens kläder förebildades det Gudomligt sanna från det Gudomligt goda. Efoden förebildade det Gudomligt sanna i sitt yttersta, alltså Ordet i bokstavsmeningen, för det är detta som är det Gudomligt sanna i sitt yttersta, vilket har nämnts ovan. Därför förebildade de tolv ädelstenarna - med namnen på Israels tolv stammar - som fanns på Urim och Tumim, det Gudomligt sanna från det Gudomligt goda samlat till en enhet.

[2] Vi läser om dessa saker enligt följande hos Moses:

De skall göra efoden av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Sedan skall du göra en bröstsköld för domsutslag på samma sätt som efoden. Du skall sätta in den i infattade stenar, i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, i andra raden en krysopras, en safir och en diamant, i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist och i fjärde raden en beryll, en onyx och en jaspis. Dessa stenar skall vara tolv efter namnen på Israels söner. Ingraveringen på sigillet skall vara så att varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna. Och Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden över sitt hjärta när han går in inför Herren ansikte. 2 Mosebok 28:6, 15-21, 29-30

[3] Det som förebildades av Arons kläder, hans efod, livrock, mantel, turban och bälte, återfinns där ovanstående kapitel förklaras i Arcana Cœlestia. Där framgår det att efoden förebildar det Gudomligt sanna i det yttersta, och att ädelstenarna där förebildar sanningar som lyser från det goda. De tolv ädelstenarna förebildar alla yttre sanningar som lyser från kärlekens goda i sin rätta ordning. Israels tolv stammar förebildar allt som har med kyrkan att göra, och bröstskölden det Gudomligt sanna som kommer från det Gudomligt goda. Urim och Tumim förebildar strålglansen från det Gudomligt sanna som kommer från det Gudomligt goda i det yttersta, där urim på änglarnas språk betyder lysande eld och tumim strålglans, och på hebreiska betyder det senare redlighet. Där, i Arcana Cœlestia, visades också, att det var där som svaren gavs genom ljusets variationer och samtidigt av en ljudlös förnimmelse eller av en levande röst, eller på andra sätt.

[4] Av dessa saker kan vi konstatera att dessa ädelstenar också förebildar sanningar som kommer från det goda i Ordets yttersta mening. Och detta är det enda sättet på vilket svar ges från himlen, eftersom det är i den meningen som det utgående Gudomliga är i sin fullhet. Att ädelstenar och diadem betecknar gudomliga sanningar i sitt yttersta uttryck, som är sanningar i Ordets bokstavsmening, blev klart och tydligt för mig när jag i den andliga världen såg änglarna beklädda med ädelstenar och diadem, och också såg dem i deras skrin. Jag fick också veta att de motsvarade sanningar i det yttersta, ja, också att det är denna motsvarighet som gör att de existerar och att de ser ut som de gör. Eftersom det är detta som ädelstenar och diadem betecknar, så fick också Johannes se dem:

- på drakens huvud, Uppenbarelseboken 12:3

- på vilddjurets horn, Uppenbarelseboken 13:1

- och ädelstenar över skökan på det scharlakansröda vilddjuret, Uppenbarelseboken 17:4

Han såg dem där, eftersom de betecknade dem i den kristna världen som hade Ordet.