1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

54. Det är med hjälp av läran som vi förstår Ordet, men dessutom gör den så att det liksom lyser. Det beror på att Ordet utan lära inte går att förstå och i så fall skulle vara som en ljusstake som saknar ljus. Det har förklarats tidigare. Med läran däremot går det att förstå Ordet och det är då som en ljusstake med ett tänt ljus. Vi ser då mer än vi såg tidigare, och vi förstår det som vi inte förstod tidigare. Det som verkar oklart och motstridigt ser inte läsaren och hoppar därför över det, eller ser det men förklarar det så att det passar med läran. Erfarenheten inom den kristna världen vittnar om, att det är ur lärans perspektiv som Ordet betraktas och också förklaras. För det är ju så att alla protestanter betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. På samma sätt är det med dem som hör till påvekyrkan, som betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. Ja faktiskt så gör judarna samma sak - betraktar Ordet från sin lära och förklarar det enligt den. Detta innebär att man ser det som är falskt från en falsk lära och det som är sant från en sann lära. Slutsatsen av detta är att en sann lära är som ljus i mörker eller som en vägskylt på vägarna. Men det är inte bara så att läran ska hämtas ur Ordets bokstavsmening, utan den ska också bekräftas av den. Det är nämligen så, att om den inte bekräftas av bokstavsmeningen, så skulle lärans sanna se ut som att den bara skulle innehålla människans egen intelligens och inte Herrens Gudomliga vishet. Då skulle läran vara som ett hus som svävade i luften utan att stå på marken och skulle därför inte ha någon grund.

3. Men den naturliga människan låter sig inte övertygas av dessa citat om att Ordet är själva det Gudomligt sanna, där den gudomliga visheten och det gudomliga livet finns. Hon låter sig inte övertygas därför att hon enbart betraktar skrivsättet och där inte ser dessa saker. Ändå är det så att Ordets skrivsätt är själva det Gudomliga skrivsättet, vilket inte kan jämföras med något som helst annat skrivsätt hur upphöjt och förfinat det än är, för det är som mörker i förhållande till ljus. Ordets skrivsätt är på ett sådant sätt att det finns helighet i varje mening, i varje ord, ja, på en del ställen i själva bokstäverna. Det är på grund av detta som Ordet upprättar en förbindelse mellan människan och Herren och öppnar himlen.

Det är två saker som utgår från Herren, nämligen den Gudomliga kärleken och den Gudomliga visheten, eller det som är samma sak, det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna. Det Gudomligt goda hör till hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna till hans Gudomliga vishet. Till sitt väsen är Ordet båda dessa, och eftersom Ordet förbinder människan med Herren och öppnar himlen - vilket redan har förklarats - så fyller Ordet människan med kärlekens goda och vishetens sanna, när hon läser det med Herren som utgångspunkt och inte sig själv. Hennes vilja fylls med kärlekens goda och hennes förstånd med vishetens sanna. På detta sätt får människan liv från Ordet.