1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

46. Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt

Himlen och kyrkan förebildas av tabernaklet, och därför visades planen för det av Jehovah uppe på Sinais berg. Det innebär att allting som fanns i tabernaklet - som ljusstaken, det gyllene rökelsealtaret, och bordet där skådebröden låg - förebildade och därför betecknade himlens och kyrkans heliga ting. Så det allraheligaste, där förbundsarken fanns, förebildade och betecknade därmed det innersta av himlen och kyrkan. Och själva Lagen som skrivits på två stentavlor och som låg innesluten i arken betecknade Herren när det gäller Ordet. Eftersom nu det yttre hämtar sitt väsen från det inre, och båda dessa från det innersta, som i tabernaklet var Lagen, så förebildar och betecknar allt som fanns i tabernaklet alla heliga ting i Ordet.

En följd av detta är att de yttre delarna av tabernaklet som var omhängena och förlåten, alltså höljet och behållaren, betecknade det yttre av Ordet, vilket är det sanna och goda i bokstavsmeningen. Eftersom det är detta som betecknades, så gjordes alla omhängen och förlåten av vävt linne, blått och purpurrött och dubbelfärgat scharlakansrött med keruber. 2 Mosebok 26:1,31,36

Vad tabernaklet och allt som fanns inom det förebildade och betecknade i allmänhet och i varje detalj återfinns där ovanstående kapitel i 2 Mosebok förklaras i Arcana Cœlestia. Där har det visats att omhängena och förlåten förebildade det yttre av himlen och kyrkan, vilket också är det yttre av Ordet. Vidare så betecknar vävt linne sanning från ett andligt ursprung, blått sanning från ett himmelskt ursprung, purpurrött det himmelskt goda, dubbelfärgat scharlakansrött det andligt goda, och keruber betecknar vakter över Ordets inre.

42. Eftersom vårt Ord i sin innersta härd, är som en låga som från den himmelska meningen, värmer oss, och i sin mellersta härd är som ett ljus som från den andliga meningen upplyser oss, så blir Ordet i sin yttersta härd, som är den naturliga mening, där de båda inre meningarna finns, en rubin och en diamant - en rubin från den himmelska lågan och en diamant från det andliga ljuset. Eftersom Ordet i bokstavsmeningen på grund av sin genomskinlighet är sådant, så avses Ordet i denna mening med grundvalen till det Nya Jerusalems murar, med Urim och Tumim på Arons efod, med Edens lustgård där kungen av Tyrus hade varit, samt med tabernaklets förhängen och omhängen, och med det yttre av Jerusalems tempel. Och när Herren blev förklarad förstås Ordet i själva sin härlighet. ¹

അടിക്കുറിപ്പുകൾ: