1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

46. Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt

Himlen och kyrkan förebildas av tabernaklet, och därför visades planen för det av Jehovah uppe på Sinais berg. Det innebär att allting som fanns i tabernaklet - som ljusstaken, det gyllene rökelsealtaret, och bordet där skådebröden låg - förebildade och därför betecknade himlens och kyrkans heliga ting. Så det allraheligaste, där förbundsarken fanns, förebildade och betecknade därmed det innersta av himlen och kyrkan. Och själva Lagen som skrivits på två stentavlor och som låg innesluten i arken betecknade Herren när det gäller Ordet. Eftersom nu det yttre hämtar sitt väsen från det inre, och båda dessa från det innersta, som i tabernaklet var Lagen, så förebildar och betecknar allt som fanns i tabernaklet alla heliga ting i Ordet.

En följd av detta är att de yttre delarna av tabernaklet som var omhängena och förlåten, alltså höljet och behållaren, betecknade det yttre av Ordet, vilket är det sanna och goda i bokstavsmeningen. Eftersom det är detta som betecknades, så gjordes alla omhängen och förlåten av vävt linne, blått och purpurrött och dubbelfärgat scharlakansrött med keruber. 2 Mosebok 26:1,31,36

Vad tabernaklet och allt som fanns inom det förebildade och betecknade i allmänhet och i varje detalj återfinns där ovanstående kapitel i 2 Mosebok förklaras i Arcana Cœlestia. Där har det visats att omhängena och förlåten förebildade det yttre av himlen och kyrkan, vilket också är det yttre av Ordet. Vidare så betecknar vävt linne sanning från ett andligt ursprung, blått sanning från ett himmelskt ursprung, purpurrött det himmelskt goda, dubbelfärgat scharlakansrött det andligt goda, och keruber betecknar vakter över Ordets inre.

19. Utöver detta finns också en mer inre mening i Ordet, som kallas den himmelska meningen. Se#6 här ovan. Men denna mening kan endast med svårighet utvecklas, därför att den inte i första hand faller in i intellektets tanke utan mer i viljans böjelse. Det faktum att det i Ordet finns en mer inre mening, som kallas himmelsk, beror på att det Gudomligt goda och det Gudomligt sanna utgår från Herren - det Gudomlig goda från hans Gudomliga kärlek och det Gudomligt sanna från hans Gudomliga vishet. Båda finns i Ordet, eftersom Ordet är det Gudomligt fortgående. Och eftersom båda finns med, så ger Ordet liv åt dem som läser det med vördnad. Men mer kommer att sägas om detta i det avsnitt som förklarar, att det i alla enskilda delar av Ordet finns ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, och därför också ett äktenskap mellan det goda och det sanna.