1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

4. För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. Den inre meningen är till sitt väsen andligt, och den meningen innebor i den yttre meningen som är den naturliga på samma sätt som själen har sin boning i kroppen. Denna mening är anden som gör bokstaven levande, och därför kan den meningen vittna om Ordets gudomliga status och om dess helighet, och på så sätt övertyga också den naturliga människan, om hon vill bli övertygad.

61. Att dessa saker om Herren nu för första gången har blivit offentliggjorda beror på att det har förutsagts i Uppenbarelseboken 21 och Uppenbarelseboken ccc 22 att en ny kyrka ska upprättas av Herren i slutet av den tidigare, där detta ska vara det främsta. Denna kyrka är vad som förstås med "Nya Jerusalem" där, och ingen kan träda in i den om de inte erkänner Herren ensam som Gud över himmel och jord. Och detta kan jag förkunna, att hela himlen erkänner Herren ensam; och att den som inte erkänner honom inte blir insläppt i himlen: för himlen är himmel genom Herren. Denna erkännande, som kommer från kärlek och tro, gör att de är i Herren och Herren i dem, som Herren själv lär hos Johannes,

"På den dagen ska ni förstå att jag är i min Fader, och ni i mig, och jag i er" (14:20):

Och vidare hos samme,

"Förbli i mig, så förblir jag i er. ...Jag är vinstocken, ni är grenarna; den som förblir i mig och jag i honom, han bär mycket frukt, för utan mig kan ni ingenting göra; om någon inte förblir i mig, kastas han ut" (15:4-6; och 17:22-23).

[2] Att detta inte tidigare har setts i Ordet beror på att om det hade setts tidigare, skulle det inte ha tagits emot: för den yttersta domen hade ännu inte ägt rum; och före den hade helvetets makt överhanden över himlens makt; och människan befinner sig mitt emellan himlen och helvetet; därför, om det hade setts tidigare, skulle Djävulen, det vill säga helvetet, ha ryckt det ur deras hjärtan och dessutom vanhelgat det. Denna maktställning för helvetet har fullständigt brutits genom den yttersta domen, som nu har ägt rum: efter den kan nu varje människa som vill bli upplyst och vis, bli det. (Om detta, se vad som skrivits i verket Om himlen och helvetet 589-596, och 597-603; och i den lilla skriften Om den yttersta domen 65-74.)