1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

27. FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36)

I allt som det Gudomliga har skapat finns det första, sedan ett mellanliggande och därefter ett yttersta, och det första går genom det mellanliggande till det yttersta. På så sätt finns det Gudomliga till och äger bestånd, och det yttersta utgör därmed grundvalen. Det är också så att det första finns i det mellanliggande och genom det mellanliggande i det yttersta. Därför fungerar det yttersta som behållare, och eftersom det yttersta är behållare och grundval, så är det också fästet.

41. Eftersom Ordet är sådant i bokstavsmeningen, så följer att de som är uppfyllda av gudomliga sanningar och tror att Ordet i sitt inre är gudomligt och heligt, och än mer de som tror att Ordet är sådant på grund av den andliga och himmelska meningen, så läser de Ordet i ett tillstånd av upplysning från Herren, och de ser gudomliga sanningar i det naturliga ljuset. Det är nämligen så, att himlens ljus som Ordets andliga mening är i, strömmar in i det naturliga ljuset, som Ordets bokstavsmening är i, ger upplysning åt människans förståndsförmåga, som kallas det förnuftiga, och gör så att den ser och bekräftar gudomliga sanningar både där de finns och där de är dolda. Dessa sanningar strömmar med himlens ljus in hos somliga, ibland även när de inte vet om det.