1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

24. Orsaken till att motsvarighetsläran, som ger åtkomst till Ordet dess andliga mening, efter den tiden inte blev avslöjad var, att de kristna i den ursprungliga kyrkan var så enkla i tron att motsvarighetsläran inte kunde avslöjas. Ty om den hade avslöjats, skulle den inte ha varit till någon nytta för dem och inte heller skulle den ha förståtts. Under tiden därefter drog ett mörker in över hela den kristna världen på grund av påveväldet. Och de som kommer därifrån och som har bekräftat sig i deras falskheter varken kan eller vill fatta något som är andligt, alltså vad motsvarigheterna mellan de naturliga och de andliga företeelserna i Ordet är. För då - om de hade fattat - skulle de bli övertygade om att Petrus inte betydde Petrus utan att det var Herren som var Klippan. De skulle också ha blivit övertygade om, att Ordet ända in i sina innersta delar är gudomligt, och att påvliga dekret jämförelsevis inte är någonting alls. Efter Reformationen däremot, då man började skilja mellan tro och människokärlek och dyrka Gud som tre personer - alltså tre gudar som de trodde var en - gömdes de himmelska sanningarna undan för dem. Om de skulle ha avslöjats, så skulle de ha förfalskat dem och skulle ha tillämpat dem på tron allena och inte alls på människokärleken och kärleken till Gud och på så sätt ha stängt sig ute från himlen.

1. (I.) ATT HELA DEN HELIGA SKRIFT HANDLAR OM HERREN; OCH ATT HERREN ÄR ORDET.

Det står skrivet hos Johannes,

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud: det var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av det som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus: och ljuset lyser i mörkret, men mörkret har inte övervunnit det... Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen har av Fadern; full av nåd och sanning (Johannes 1:1-5, 14).

Hos samme,

"Ljuset kom till världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda" (Johannes 3:19).

Och på ett annat ställe hos samme,

"Så länge ni har ljuset, tro på ljuset, så att ni blir ljusets barn. ...Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret" (Johannes 12:36, 46).

Av detta framgår att Herren är Gud från evighet, och att det är samme Herren som föddes i världen; det sägs nämligen, "Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud;" och vidare, "utan det blev ingenting till av det som är till:" och senare, att "Ordet blev kött," och de såg honom. Att Herren kallas Ordet är något som förstås lite i kyrkan; men han kallas Ordet, eftersom "Ordet" betyder det Gudomligt Sanna eller den Gudomliga Visheten, och Herren är det Gudomligt Sanna eller den Gudomliga Visheten själv; därför kallas han också Ljuset, om vilket det också sägs att "det kom till världen." Eftersom den Gudomliga Visheten och den Gudomliga Kärleken är ett, och i Herren har varit ett från evighet, sägs det också, "I det var liv, och livet var människornas ljus;" "liv" är den Gudomliga Kärleken, och "ljus" är den Gudomliga Visheten. Detta är det som förstås med att "i begynnelsen var Ordet hos Gud," och att "Gud var Ordet;" "hos Gud" är i Gud, eftersom visheten är i kärleken, och kärleken i visheten: på samma sätt på ett annat ställe hos Johannes,

"Förhärliga mig, du Fader, hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till" (Johannes 17:5);

"hos dig själv" är i dig själv; därför sägs det också, "Och Gud var Ordet;" och på ett annat ställe, att Herren är i Fadern och Fadern i honom, och att Fadern och han är ett. Nu eftersom Ordet är den Gudomliga Visheten av den Gudomliga Kärleken, följer det att det är själve Jehova, alltså Herren, av vilken allt blev till som blev till; för allt skapades av den Gudomliga Kärleken genom den Gudomliga Visheten.