1. DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1-17)

Alla talar om att Ordet kommer från Gud, att det är gudomligt inspirerat och därför heligt. Men ända fram till nu har inget vetat på vilket sätt det är gudomligt, eftersom Ordet i bokstavsmeningen framstår som skrivet på ett alldagligt sätt, med en främmande stil utan vare sig finess eller lyskraft, något som återfinns i vår tids sätt att skriva på.

Hos en människa som på grund av detta dyrkar naturen som sin Gud, eller sätter naturen högre än Gud, kommer tänkandet därför från henne själv och hennes egenjag och inte från himlen och Herren. Det gör att hon lätt kan få en felaktig bild av Ordet och känna förakt för det, och hon säger då till sig själv när hon läser det: - 'Vad är det här? Och det där! Hur kan detta vara gudomligt? Hur kan Gud som är oändlig vishet tala på ett sådant sätt? Var kommer dess helighet ifrån om inte från en religiös intalelse och övertalning?'

24. Orsaken till att motsvarighetsläran, som ger åtkomst till Ordet dess andliga mening, efter den tiden inte blev avslöjad var, att de kristna i den ursprungliga kyrkan var så enkla i tron att motsvarighetsläran inte kunde avslöjas. Ty om den hade avslöjats, skulle den inte ha varit till någon nytta för dem och inte heller skulle den ha förståtts. Under tiden därefter drog ett mörker in över hela den kristna världen på grund av påveväldet. Och de som kommer därifrån och som har bekräftat sig i deras falskheter varken kan eller vill fatta något som är andligt, alltså vad motsvarigheterna mellan de naturliga och de andliga företeelserna i Ordet är. För då - om de hade fattat - skulle de bli övertygade om att Petrus inte betydde Petrus utan att det var Herren som var Klippan. De skulle också ha blivit övertygade om, att Ordet ända in i sina innersta delar är gudomligt, och att påvliga dekret jämförelsevis inte är någonting alls. Efter Reformationen däremot, då man började skilja mellan tro och människokärlek och dyrka Gud som tre personer - alltså tre gudar som de trodde var en - gömdes de himmelska sanningarna undan för dem. Om de skulle ha avslöjats, så skulle de ha förfalskat dem och skulle ha tillämpat dem på tron allena och inte alls på människokärleken och kärleken till Gud och på så sätt ha stängt sig ute från himlen.

102. Jag har fått höra av himlens änglar, att det hos de forngamla människorna fanns ett Ord som hade skrivits uteslutande med motsvarigheter, men att det hade gått förlorat. De sade också att det Ordet fortfarande finns bevarat hos dem, och att det används av de forngamla som är i den himmel, som när de var i världen, hade det Ordet. De forngamla hos vilka det Ordet ännu används i himlen kom delvis från Kanaans land, samt från dess gränstrakter såsom Syrien, Mesopotamien, Arabien, Kaldéen, Assyrien, från Egypten, från Sidon, Tyrus och Nineve. Invånarna i alla dessa riken hade en förebildande dyrkan, och kände därför till motsvarighetsläran. Det var från den läran, som den tidens vishet härstammade, och det var tack vare den som de hade en inre förnimmelse och gemenskap med himlarna. De som på ett inre plan kände till motsvarigheterna i det Ordet, kallades visa och de som förstår, men kallades senare för spåmän och magiker.

Men eftersom det Ordet var fullt av sådana motsvarigheter som bara avlägset betecknade det himmelska och andliga, och därför av många började förfalskas, så försvann det genom Herrens gudomliga försyn med tiden, och till slut gick det förlorat. Istället för det Ordet gavs ett annat Ord, som var skrivet med motsvarigheter som inte var lika avlägsna. Det skedde genom profeterna bland Israels söner. I det Ordet har emellertid många namn behållits på platser i Kanaans land och runt omkring i Asien, där de betecknar liknande saker som i det forngamla Ordet. Detta är orsaken till att Abram fick befallningen att gå till just det landet, och att hans efterkommande i och med Jakob blev förda dit.